Bibelskola på nätet

Vi har flyttat!

2011-03-03T08:42:00.002+02:00

Alla nya inlägg publiceras på www.rupeba.se och arkiveras på rupeba.blogspot.com

Dagens utmaning till helgelse

2010-08-29T08:32:00.000+03:00

Glimtar ur Helgelsemanifestet – del 3 (Ett samverkansprojekt mellan elva trossamfund med rötter i helgelserörelsen)

Helgelse handlar om ett förvandlat liv genom Guds Ande. Det handlar om kristna som tar Jesus Kristus på allvar, vem de är, vem de är ämnade att bli, vem de verkligen har blivit och vem de kan komma att bli genom Guds nåd. Det handlar om att forma trosgemenskaper som kan reflektera Kristi ande och som ar aktivt engagerade i Kristi agenda här på jorden. Gud vill fortfarande ha människor som vågar tillhöra honom, som sätter sin tillit till honom, som älskar honom, som vågar ta risker för honom. Kort sagt, människor som vill lika Gud i sitt sinnelag och som vill arbeta med Gud i hans förlossningsverk på jorden.

Det har aldrig funnits en tid tidigare i större behov av att få höra budskapet om helgelse tydligt förkunnat. Kristna pastorer och ledare har uppnått höga frustrationsnivåer i sina försök att vitalisera kyrkan och församlingarna. Mycket av försöken har helt enkelt inte fungerat. Medlemsantal i många församlingar minskar eller ligger kvar på samma nivåer. Kraften i kykans liv har dränerats i sökandet efter bättre metoder, nya och större program som kan få kyrkan att växa. I processen att försöka skapa växande kyrkor har många pastorer hemfallit till att skapa församlingar som på alla sätt liknar världen runt omkring oss. Kyrkan behöver ett tydligt, utmanande budskap som ersätter övertron på metoderna som det centrala i kyrkans verksamhet.

Många församlingsledare är redo att överge dramatiska framgångsberättelser som verkar låna det mesta från den omgivande kapitalistiska kulturen. Vad kyrkan behöver är ödmjuka, brutna Jesajasmänniskor (Se Jesaja 6). Vårt behov är inte fler "stora" gudsmän och gudskvinnor, utan män och kvinnor som har lärt känna en stor Gud! Ingen kommer in i Guds rike genom att vara stor, utan genom en "ve mig"-mentalitet som kommer då man möter en helig Gud. Den viktigaste förberedelsen för att komma in i en effektiv tjänst är inte att gå till ännu ett seminarium om nya idéer för effetktiv tjänst. De troende måste bli heliga genom att bli fyllda med en radikal förundran för den Gud som älskar och Guds förvandlande nåd. Som Jesus sa är vi heliga då vi ödmjukt ber "helgat vare ditt namn" och sedan lever på ett sätt som verkligen helgar Guds namn. Vi kan leva ett annorlunda liv eftersom vi mött en annorlunda Gud och tagit emot hans förnyande nåd.

Guds framtid är idag. Guds rike som ska komma har kommit genom Jesus Kristus! Idag är frälsningens dag! Dagens kallelse handlar inte så mycket om att drömma om ett framtida tusenårsrike långsamt ska växa fram, utan mer om att nu demonstrera Andens frukt och att göra Guds makt synlig ibland oss som församling. Och det sker!

Människor i dag längtar efter en troende gemenskap som är annorlunda, människor som verkligen bryr sig om, som älskar, som tjänar, en församling som är annorlunda därför den känner och lever med en helig Gud.

Från The Holiness Manifesto (Wm.B.Eerdmans Publishing Co) sid 15-17
Se övriga inlägg från Helgelsemanifestet

Ett heligt folk

2010-08-23T07:09:00.000+03:00

Glimtar ur Helgelsemanifestet – del 2
(Ett samverkansprojekt mellan elva trossamfund med rötter i helgelserörelsen)

”Ni skall vara heliga, ty jag är helig” (1 Pet 1:16 )
I ett bibliskt perspektiv är det yttersta målet för den troendes andliga liv att bli helig – avskild från världen, renad från synd och upphöjd till Kristuslikhet i liv och handling.
Helighet, enligt Bibeln, definieras utifrån Guds natur och förstås bäst i Jesus Kristus. Vidare så är begreppet helighet inte förbehållet en andlig elit, troende som är speciellt känslosamma, eller dem som hoppas undfly denna världen genom att vara radikalt annorlunda och på tryggt avstånd från denna världen.
Den bibliska berättelsen, från första Mosebok till slutet av Uppenbarelseboken handlar om att heligheten är given, heligheten förlorad och heligheten återvunnen. Denna långa bibliska resa mot en förnyad helighet startade med en skapelse i perfekt relation till Gud och Guds avsikt att det skulle förbli så. Den verkliga situationen förändrades snart genom människans val och kampen började för Guds utvalda folk att på något sätt bli ett renat och helt folk, helig i förhållande till en helig Gud, och helig mitt ibland en fallen värld. Gud kallade ett folk att vara sitt eget folk, att vara lika honom, att vara ett instrument för helighet och återlösning, att bli ett avskilt folk som kunde bringa ljus till världen –inte mer mörker i en ytlig religiös dräkt.
Tragisktt nog, berättar bibelhistorien att detta befriade Guds folk, detta folk som inte var ett folk innan Gud på ett mirakulöst sätt förde dem ut ur slaveriet i Egypten, valde at ”bli lika alla andra folk” (1 Sam 8:20). Och på vilket sätt blev de lika de andra folken? De förlorade heligheten, de levde efter sina egna värderingar och i självtillit, inte efter Guds nåd och efter hans lag.
Resultatet av att man förkastade att vara Guds heliga ser vi Guds förmaningar till sitt folk. De var inte längre tillgängliga för att utföra Guds uppdrag här på jorden.
Enligt de bibliska profeterna visar sig avsaknaden av helgelse hos dem som skulle vara Guds egna på framförallt tre sätt:
1/Social orättvisa som sanktioneras genom tystnad
2/En otillbörlig tillit till det egna – egna pengar, traditioner, begåvningar och inflytande
3/Folket gömmer sig bakom ett gudstjänstliv som Gud inte finner någon glädje i, oavsett hur bra det ser ut, låter eller till och med luktar.”

Se övriga inlägg från Helgelsemanifestet

Helgelsemanifestet - Introduktion

2010-08-23T07:06:00.002+03:00

Under 1700-talet började helgelseväckelsen. Det var framförallt John Wesley (1703-1791) som var förgrundsfigur i väckelsen som började i England och sedan spred sig utöver världen. Det handlade om att helgade människor som tillbad en helig Gud och som levde helgade liv genom den Helige Andes kraft och nåd.
Frälsningsarmén är en del av denna helgelserörelse och i den Frälsningsarmé där jag växte upp var det självklart att förmiddagsmötet på söndagarna hette Helgelsemöte.
Under en semestervecka läste jag en relativt nyutkommen bok med titeln The Holiness Manifest (Helgelsemanifestet). Boken är ett resultat av ett samverkansprojekt mellan ett antal samfund med rötter i helgelseväckelsen (jag skriver samfundsnamnen på engelska eftersom flera av samfunden inte finns i Sverige):
Church of the Nazarene
Free Methodist Church
The Salvation Army
Church of God, Anderson
Shield of Faith
Brethren in Christ
Evangelical Friends
Church of God in Christ
Internationala Church of the Foursquare Gospel
Christian and Missionary Alliance
International Pentecostal Holiness
Detta samverkansprojekt mellan de elva samfunden har som syfte att vitalisera helgelseförkunnelsen som är livsnödvändig för att vi ska vara en trovärdig kyrka i vår tid. ”Ni skall vara heliga, ty jag är helig” (1 Petr 1:16 FB). Den kristnes huvudsakliga kallelse är att återspegla det som Gud är. Detta gäller både som individer och som församlingar.
Vad är då helgelse? En definition ur boken är att helgelse är den utvärtes manifestationen av den Helige Andes invärtes verk i den troende.

Ytterligare glimtar från Helgelsemanifestet följer i kommande inlägg.

Ett helgelsemanifest – Översikt

2010-08-23T07:05:00.002+03:00

Del 1 - Introduktion av helgelsemanifestet
Del 2 – Ett heligt folk
Del 3 – Dagens utmaning till helgelse
Del 4 – Helighet, en gåva och ett ansvar
Del 5 – Helighetens dimensioner

Förlossning i Romarbrevet

2010-08-03T15:30:00.000+03:00

Veckans bibelstudium är hämtat från norska bibelstudier.no. Var så god och ladda ned häftet och börja studera.

Omvändelse - en nödvändighet för att bli frälst?

2010-07-27T21:11:00.001+03:00

Veckans bibelstudium kommer från sajten "Kärlek till sanningen" och talar om omvändelsens nödvändighet.
Dessvärre finns det ingen direktlänk till bibelstudiet, men gå till sidan http://www.kts.just.nu/ och klicka på "nyinsatt" i vänsterspalten och sedan artikeln "Omvändelse - en nödvändighet för att bli frälst?"

Här kommer några axplock från bibelstudiet:

"Varför förkunnas omvändelse knappast längre i predikstolarna? Tendensen i dagens sökarvänliga rörelse i kyrkan är att ta bort korset och allt som är stötande i evangeliets budskap. Varför ersätts bibelns budskap med underhållning och urvattnad förkunnelse? Har pastorerna blivit mer intresserade av att få de största möjliga kyrkorna, istället för att förkunna sanningen och bry sig om var människor ska hamna i evigheten?"

"Det är märkligt att någon kan komma till slutsatsen, att bibeln inte undervisar att omvändelse från synd är en nödvändighet för att man ska bli frälst, när beviset för det är så uppenbart. Frågan är om de inte vill att bibeln ska ha denna undervisning? Både Gamla och Nya testamentet undervisar att omvändelse är en gudomlig nåd, genom vilken Gud vänder människor bort från synden till sig själv. (Ps. 80:7; Jer. 31:18; Apg. 5:31; 11:18; 2 Tim. 2:25) och på samma gång att människan vänder sig bort från synden till Gud (Jes. 55:7; Hes. 33:9-11; Luk. 13:1-9; Apg. 3:26; 8:22; 14:15; 26:18, 20; 1 Tess. 1:9). Det är omöjligt att tala om att man vänder sig till Gud, utan att man vänder sig bort från något annat.

Genom att ta bort omvändelsen från evangeliet har församlingen gjort sig skyldig till att förkunna ett falskt evangelium, som ger människor falsk frälsningsvisshet. J. I. Packer har med rätta sagt:

”Kallelsen till omvändelse var den viktigaste och grundläggande maningen i förkunnelsen hos Johannes döparen (Matt. 3:2), Jesus (Matt. 4:17), de tolv (Mark. 6:12), Petrus på pingstdagen (Apg. 2.38), Paulus till hedningarna (Apg. 17:30; 26:20), och den förhärligade Kristus till fem av de sju församlingarna i Asien (Upp. 2:5, 16, 22; 3:3, 19).” (31)

Den västerländska kyrkan bör omvända sig och återvända till den bibliska undervisningen om omvändelse, för annars kan dess ljusstake bli flyttad (Upp.2:5). Församling, var beredd ”ty tiden är inne för domen, och den börjar med Guds hus. Men om den börjar med oss, vad skall då slutet bli för dem som inte lyder Guds evangelium?” (1 Petr. 4:17)."

De fyra andliga sanningarna

2010-07-20T04:51:00.000+03:00

Veckans bibelstudium är hämtat från Campus Crusades for Christ International och handlar om vägen till frälsning. Till bibelstudiet>>

Kristi återkomst

2010-07-14T05:55:00.001+03:00

Veckans bibelstudium. Stanley Sjöberg talar om Kristi återkomst.

Kristi återkomst - L15

2010-07-06T03:44:00.003+03:00

15. Kristi återkomst - Lausannedeklarationen 15
I ett antal inlägg publicerar vi Lausannedeklarationen. Deklarationen består av femton ställningstaganden som utgör grunden för den evangelikala kristendomen. Det femtonde, och sista, avsnittet handlar om Kristi återkomst till jorden..

"Vi tror att Jesus Kristus ska återvända personligt och synligt, i makt och härlighet, för att slutföra sin frälsning och dom. Löftet om Kristi återkomst är ytterligare en sporre för vår evangelisation, ty vi kommer ihåg hans ord, att evangelium först måste förkunnas för alla folk. Vi tror att tiden mellan Kristi himmelsfärd och återkomst ska vara fylld av Guds folks mission som inte får upphöra förrän slutet kommer. Vi kommer också ihåg Jesu varningar om att människor som säger sig vara Messias ska uppstå, så ock falska profeter, som förelöpare till den slutlige Antikrist. Vi förkastar därför idén att människan ska kunna bygga ett drömrike på jorden, som varande en stolt och självsäker dröm. Vår kristna förtröstan är att Gud själv ska fullkomna sitt rike. Med en ivrig längtan ser vi fram emot den dagen och en ny himmel och jord, där rättfärdighet ska bo och Gud ska regera för evigt. Under tiden överlåter vi oss själva på nytt till tjänst för Kristus och medmänniskor i en glädjefull lydnad under hans auktoritet över hela vårt liv."

Bibelhänvisningar:
Mark:14:62; Hebr 9:28; Mark 13:10; Apg 1:8 11; Matt 28:20; Mark 13:21 23; Joh 2:18; 4:1 3; Luk 12:32; Upp 21:1 5; 2 Petr 3:13; Matt 28:18.

Avslutning
Därför, i ljuset av denna vår tro och detta vårt beslut, ingår vi ett högtidligt förbund med Gud och varandra och lovar att bedja, planera och arbeta tillsammans för hela världens evangelisering. Vi uppmanar också andra att förena sig med oss. Må Gud genom sin nåd och för sin äras skull hjälpa oss att vara trogna detta förbund.

Amen, Halleluja!

Den helige Andes kraft - L14

2010-06-27T12:36:00.000+03:00

14. Den helige Andes kraft - Lausannedeklarationen 14
I ett antal inlägg publicerar vi Lausannedeklarationen. Deklarationen består av femton ställningstaganden som utgör grunden för den evangelikala kristendomen.
Det fjortonde avsnittet handlar om betydelsen av den helige Andes verk för att församlingen ska kunna vara ett användbart redskap i Guds hand.

"Vi tror på den helige Andes kraft. Fadern sände sin Ande för att vittna om sin Son. Utan den helige Andes vittnesbörd är vårt vittnesbörd utan värde. Överbevisning om synd, tro på Kristus, ny födelse och kristen tillväxt är alltigenom den helige Andes verk. Den helige Ande är även missionens Ande, och därför bör evangelisationen framspringa spontant i en andefylld församling. En församling som inte är en missionerande församling motsäger sig själv och utsläcker Anden. Världsvid evangelisation blir en realistisk möjlighet endast när den helige Ande förnyar församlingen i sanning och visdom, tro och helighet, kärlek och kraft. Vi uppmanar därför alla kristna att bedja att Guds suveräne Ande må besöka oss i en sådan väckelse att Andens frukter blir synliga i allt Guds folk och att alla Andens gåvor berikar Kristi kropp. Endast då kommer hela Kristi församling att bli ett brukbart redskap i Guds händer, så att hela jorden kan höra hans röst."

1 Kor 2:4; Joh 15:26 27; 16:8 11; 1 Kor 12:3; Joh 3:6 8; 2 Kor 3:18; Joh 7:37 39; 1 Tess 5:19; Apg 1:8; Ps 85:4 7; 67:1 3; Gal 5:22 23; 1 Kor 12:4 31; Rom 12:3 8.

Frihet och förföljelse - L13

2010-06-21T12:43:00.000+03:00

13. Frihet och förföljelse - Lausannedeklarationen 13
I ett antal inlägg publicerar vi Lausannedeklarationen. Deklarationen består av femton ställningstaganden som utgör grunden för den evangelikala kristendomen.
Det trettonde avsnittet handlar om den förföljelse som många kristna får utstå i våra dagar
Det är Guds vilja att varje regering ska arbeta för fred, rättvisa och frihet och utveckla samhällen, i vilka den kristna församlingen kan lyda Gud, tjäna Herren Kristus och predika evangelium utan hinder. Vi beder därför för nationernas ledare och uppmanar dem att garantera tanke och samvetsfrihet och frihet för alla att praktisera och förkunna sin religion i enlighet med Guds vilja och som det uttrycks i den universella deklarationen om de mänskliga rättigheterna. Vi uttrycker vår djupa oro för alla som har blivit orättvist fängslade och särskilt för våra trossyskon som får lida på grund av sitt vittnesbörd om Herren Jesus. Vi lovar att bedja och verka för deras frihet. På samma gång vägrar vi att låta oss skrämmas av deras öde. Med Guds hjälp vill vi försöka att stå emot orättvisor och förbli evangeliet trogna, vad det än må kosta oss. Vi glömmer inte att Jesus har förutsagt att förföljelse är oundviklig.

Bibelhänvisningar:
1 Tim 1:1 4; Apg 4:19; 5:29; Kol 3:24; Hebr 13:1 3; Luk 4:18; Gal 5:11; 6:12; Matt 5:10 12; Joh 15:18 21.

Andlig kamp - L12

2010-06-13T21:16:00.001+03:00

12. Andlig kamp - Lausannedeklarationen 12
I ett antal inlägg publicerar vi Lausannedeklarationen. Deklarationen består av femton ställningstaganden som utgör grunden för den evangelikala kristendomen.
Det tolvte avsnittet handlar om den andliga kampen och vårt behov att ständigt vara iklädda Guds vapenrustning..

Vi tror att vi ständigt är engagerade i en andlig kamp mot onda andemakter, som försöker att omintetgöra den kristna församlingen och hindra dess ansträngningar i världsvid evangelisation. Vi känner vårt behov av att ikläda oss Guds vapenrustning för att kunna kämpa i denna strid med sanningens och bönens andliga vapen. Vi upptäcker fiendens aktivitet inte bara i falska ideologier utanför den kristna församlingen utan också inom den i falska evangelier som förvränger Skriften och ställer människan på Guds plats. Vi behöver både vaksamhet och urskillning för att bevara det bibliska evangeliet. Vi erkänner att vi själva inte är immuna mot världsliga tankar och handlingar och lätt kan bli ett byte för världslighet. Fastän t ex noggranna studier av både numerisk och andlig församlingstillväxt är riktiga och värdefulla, så har vi ibland försummat sådana. Andra gånger har vi i vår iver att försäkra oss om ett gensvar för evangeliet kompromissat med vårt budskap, utövat inflytande på våra åhörare med tekniska påtryckningar, blivit otillbörligt upptagna med statistik och även använt sådan på ett ohederligt sätt. Allt detta är världsligt. Kyrkan ska vara i världen, men världen ska inte vara i kyrkan.

Bibelhänvisningar
Ef 6:12; 2 Kor 4:3 4; Ef 6:11, 13 18; 2 Kor 10:3 5; 1 Joh 2:18 26; 4:1 3; Gal 1:6 9; 2 Kor 2:17; 4:2; Joh 17:15.

Utbildning och ledarskap - L11

2010-06-08T04:58:00.000+03:00

11. Utbildning och ledarskap - Lausannedeklarationen 11
I ett antal inlägg publicerar vi Lausannedeklarationen. Deklarationen består av femton ställningstaganden som utgör grunden för den evangelikala kristendomen.
Det elfte avsnittet handlar om vikten av att utbilda ledare inom församlimgarna.

"Vi bekänner att vi ibland har eftersträvat församlingars numerära tillväxt på bekostnad av tillväxten på djupet och skilt evangelisation från kristen fostran. Vi erkänner också att somliga av våra missioner har varit sena att utrusta och uppmuntra nationella ledare till att åta sig det ansvar som rätteligen är deras. Vi vill stå för principerna om den inhemska församlingens självständighet och längtar efter att varje församling ska få nationella ledare som uppenbarar ett sant kristet ledarskap, vilket utmärkes av tjänst och inte av dominans. Vi erkänner att det råder ett stort behov av en förbättrad teologisk utbildning, särskilt för församlingsledare. I varje nation och kultur bör det finnas ett effektivt träningsprogram för pastorer och lekmän, då det gäller teologi, lärjungaskap, evangelisation, kristen fostran och tjänst. Sådana träningsprogram får inte vara beroende av en stereotyp metodik utan bör utvecklas genom skapande lokala initiativ enligt ett bibliskt mönster."

Bibelhänvisningar:

Kol 1:27 28; Apg 14:23; Tit 1:5, 9; Mark 10:42 45; Ef 4:11- 12.

Evangelisation och kultur - L10

2010-06-01T20:37:00.001+03:00

10. Evangelisation och kultur - Lausannedeklarationen 10
I ett antal inlägg publicerar vi Lausannedeklarationen. Deklarationen består av femton ställningstaganden som utgör grunden för den evangelikala kristendomen.
Det tionde avsnittet handlar om evangelisationens föhållande till kulturen.

Utvecklingen av strategier för världens evangelisering kräver att vi tar nya grepp och går in för djärvare pionjärmetoder. Med Guds hjälp kommer resultatet att bli församlingar, som är djupt rotade i Kristus och i närkontakt med sin egen kultur. Men varje kultur måste alltid prövas och bedömas utifrån Skriften. Eftersom människan är Guds skapelse är en del av hennes kultur rik på skönhet och godhet, men eftersom hon också är en fallen skapelse är all kultur besmittad av synd, och en del är även demonisk. Evangeliet förutsätter inte att det finns kulturer som är förmer än andra utan värderar alla kulturer i enlighet med sitt eget kriterium på sanning och rättfärdighet och hävdar absoluta moraliska principer i varje kultur. Missionen har alltför ofta tillsammans med evangeliet exporterat en främmande kultur. Och ibland har församlingarna varit mer bundna till sin kultur än till Skriften. Evangeliets förkunnare måste ödmjukt söka att överge allt utom det som tillhör deras äkta personliga identitet för att bli andras tjänare och församlingarna bör söka att omdana och berika kulturen, allt till Guds förhärligande.

Mark 7:8 9, 13; 1 Mos 4:21 22; 1 Kor 9:19 23; Fil 2:5 7; 2 Kor 4:5.

Evangelisationsuppdragets brådska - L9

2010-05-25T05:22:00.000+03:00

9. Evangelisationsuppdragets brådska - Lausannedeklarationen 9
I ett antal inlägg publicerar vi Lausannedeklarationen. Deklarationen består av femton ställningstaganden som utgör grunden för den evangelikala kristendomen.

Det nionde avsnittet handlar om att två tredjedelar av mänskligheten återstår att evangelisera. Och om att det är bråttom.
"Mer än 2,7 miljarder människor, vilket är mer än två tredjedelar av mänskligheten, återstår att evangelisera. Vi blygs över att så många försummats det är en ständig anklagelse mot oss och hela kyrkan. Men det finns just nu på många håll en hittills okänd mottaglighet för budskapet om Herren Jesus Kristus. Vi är övertygade om att tiden är inne för kristna organisationer att allvarligt bedja för de oevangeliserade skarornas frälsning och initiera nya satsningar för att fullborda världsevangelisationen. En reducering av utländska missionärer och penningbidrag i ett evangeliserat land kan ibland vara nödvändig för att hjälpa nationella församlingar att växa ifråga om självtillit och för att frigöra resurser till förmån för icke evangeliserade områden. Missionärerna bör ambulera mer rörligt från och till alla sex kontinenterna i en anda av ödmjuk tjänst. Målet måste vara att med alla tillgängliga medel och på kortast möjliga tid ge varje människa tillfälle att höra, förstå och ta emot de goda nyheterna. Men vi kan inte hoppas att nå detta mål utan offer. Vi är alla chockerade av att miljoner människor lever i fattigdom och känner oss oroade över de orättvisor som är orsaken till fattigdomen. De av oss som lever i en överflödssituation accepterar det som vår plikt att utveckla en enkel livsstil med syfte att mer generöst kunna ge till både social hjälp och evangelisation."

Bibelhänvisningar:
Joh 9:4; Matt 9:35 38; Rom 9:1 3; 1 Kor 9:19 23; Mark 16:15; Jes 58:6 7; Jak 1:27; 2:1 9; Matt 25:31 46; Apg 2:44 45; 4:34 35.

Församlingar och kyrkor i gemensamt evangelisationsansvar (partnership) - L8

2010-05-19T05:53:00.000+03:00

8. Församlingar och kyrkor i gemensamt evangelisationsansvar (partnership) - Lausannedekalarationen 8
I ett antal inlägg publicerar vi Lausannedeklarationen. Deklarationen består av femton ställningstaganden som utgör grunden för den evangelikala kristendomen.

Det åttonde avsnittet handlar kyrkornas gemensamma ansvar för evangelisationen.

"Vi gläds över att en ny missionstid har börjat. De västerländska missionssällskapens dominans håller snabbt på att upphöra. I de yngre kyrkorna är Gud i färd med att mobilisera nya resurser för världsevangelisation. Därigenom visar han att ansvaret för evangelisationen tillhör hela Kristi kropp. Varje församling bör därför fråga Gud och sig själv vad den kan göra för att evangelisera sitt eget område och sända ut missionärer till andra delar av världen. Granskningen av vårt missionsansvar och vår roll i missionen bör pågå ständigt. På detta sätt växer de äldre och de yngre kyrkornas gemensamma ansvarstagande (partnership) och Kristi församlings universella karaktär framträder klarare. Vi tackar också Gud för alla missionsorganisationer som arbetar med bibelöversättningar, teologisk utbildning, massmedia, kristen litteratur, evangelisation, mission, församlingsförnyelse eller verkar på andra speciella områden. Även dessa bör engagera sig i en ständig självrannsakan för att utvärdera sin effektivitet som en del av kyrkans mission."

Bibelcitaten är hämtade från Folkbibeln
"Först och främst tackar jag min Gud genom Jesus Kristus för er alla, därför att man i hela världen förkunnar er tro." Rom 1:8;

"..eftersom ni har varit med i arbetet för evangeliet från första dagen ända till nu." Fil 1:5;

"I församlingen i Antiokia fanns det profeter och lärare, Barnabas, Simeon som kallades Niger, Lucius från Cyrene, Manaen, fosterbror till landsfursten Herodes, samt Saulus. När de tjänade Herren och fastade, sade den helige Ande: "Avskilj åt mig Barnabas och Saulus för den uppgift som jag har kallat dem till." Då fastade de och bad och lade händerna på dem och sände ut dem" Apg 13:1-3;

"Och ni blev våra efterföljare, ja, Herrens, när ni mitt under svåra lidanden tog emot ordet med den glädje som den helige Ande ger. Så har ni blivit ett föredöme för alla troende i Makedonien och i Akaja. Ty från er har Herrens ord gett återljud, inte bara i Makedonien och Akaja, utan överallt har er tro på Gud blivit känd, så att vi inte behöver säga något." 1 Tess 1:6-8.

Samarbete i evangelisation - L7

2010-05-11T06:23:00.000+03:00

7. Samarbete i evangelisation - Lausannedeklarationen 7
I ett antal inlägg publicerar vi Lausannedeklarationen. Deklarationen består av femton ställningstaganden som utgör grunden för den evangelikala kristendomen.
Det sjunde avsnittet handlar om att kyrkorna måste samarbeta för att vara ett trovärdigt vittnesbörd för världen.

"Vi hävdar att Kristi kyrkas synliga enhet i sanningen är Guds vilja. Evangelisationsuppdraget kallar oss också till enhet, därför att vår enhet stärker vårt vittnesbörd, medan splittring underminerar vårt evangelium om försoning. Vi erkänner dock att organisatorisk enhet kan ta många former och främjar inte nödvändigtvis evangelisationen. Men vi som delar samma bibliska tro bör vara intimt förenade i gemenskap, arbete och vittnesbörd. Vi bekänner att vårt vittnesbörd ibland har tagit skada av syndfull individualism och onödigt dubbelarbete. Vi kommer nu överens om att söka en djupare enhet i sanning och helighet, gudstjänst och mission. Vi vill därför påskynda utvecklingen av ett regionalt och funktionellt samarbete som befrämjar församlingens mission, strategisk planering, ömsesidig uppmuntran och ett utbyte av resurser och erfarenhet."

Bibelcitaten är hämtade från Folkbibeln:

"Jag ber att de alla skall vara ett, och att såsom du, Fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss, för att världen skall tro att du har sänt mig.... jag i dem och du i mig, för att de skall vara fullkomligt förenade till ett. Då skall världen förstå att du har sänt mig och har älskat dem så som du har älskat mig." Joh 17:21, 23;

"Var ivriga att bevara Andens enhet genom fridens band: en kropp och en Ande, liksom ni kallades till ett hopp, det som tillhör er kallelse." Ef 4:3-4;

"Om ni har kärlek till varandra, skall alla förstå att ni är mina lärjungar." Joh 13:35;

"Lev nu bara på ett sätt som är värdigt Kristi evangelium, så att jag, vare sig jag besöker er eller inte, får höra att ni står fasta i en och samme ande och i ett och samma sinne kämpar för tron på evangelium" Fil 1:27;

"Jag är inte längre kvar i världen, men de är kvar i världen när jag går till dig. Helige Fader, bevara i ditt namn dem som du har gett mig, för att de skall vara ett, liksom vi är ett. Medan jag var hos dem, bevarade jag i ditt namn dem som du har gett mig. Jag vakade över dem, och ingen av dem gick förlorad, ingen utom fördärvets man, för att Skriften skulle uppfyllas. Nu går jag till dig, och detta säger jag medan jag är i världen, för att deras hjärtan skall vara fyllda av min glädje. Jag har gett dem ditt ord, och världen har hatat dem, eftersom de inte är av världen, liksom inte heller jag är av världen. Jag ber inte att du skall ta dem ut ur världen utan att du skall bevara dem för det onda. De är inte av världen, liksom inte heller jag är av världen. Helga dem i sanningen, ditt ord är sanning. Liksom du har sänt mig till världen, så har jag sänt dem till världen. Och jag helgar mig för dem, för att de skall vara helgade i sanningen. Men inte bara för dem ber jag, utan också för dem som genom deras ord* kommer att tro på mig. Jag ber att de alla skall vara ett, och att såsom du, Fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss, för att världen skall tro att du har sänt mig. Och den härlighet som du har gett mig har jag gett dem, för att de skall vara ett, liksom vi är ett: jag i dem och du i mig, för att de skall vara fullkomligt förenade till ett. Då skall världen förstå att du har sänt mig och har älskat dem så som du har älskat mig." Joh 17:11-23.

Tidigare inlägg:

Kallade ut ur världen av Jesus, för att sändas tillbaka in i världen med evangelium - L1
Det enda ofelbara rättesnöret för tro och liv - L2
Jesus den enda vägen till Gud - L3
Evangelisation - L4
Kristet socialt ansvar - L5
Församligen och evangelisationen - L6

Varför måste man gifta sig?

2010-05-06T05:18:00.000+03:00

Jag får ibland frågan från unga människor: "Varför måste man gifta sig?" - "Om man har gett varandra trohetslöften inför Gud då är man väl i princip gifta?"

Frågan kommer även från kristna ungdomar som verkligen vill leva efter Guds ord.

Men äktenskapet är enligt Bibeln en alldeles speciell relation. Vilken parrelation som helst kan inte betecknas som äktenskap i biblisk bemärkelse.

Det finns en speciell äktenskapsvers som återkommer flera gånger i Bibeln. I skapelseberättelsen (1 Mos 2:24), i Jesu undervisning om äktenskapet (Matt 19:5) och i brevlitteraturen (Ef 5:31).

"Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru och de skall bli ett kött" (1 Mos 2:24 FB)

Det framgår att det handlar om ett äktenskap. Fram till den versen heter den kvinnliga parten kvinna, men i och med den versen förvandlas hon till hustru. Ordet hustru betyder, både på svenska och på andra språk en kvinna som ingått äktenskap med en man. Alla kvinnor är inte hustrur. Bara de som gift sig. Man kan inte bli hustru genom att bo ihop med en man i trettio år. För att bli hustru måste man genomgå en av samhället godkänd äktenskapsceremoni. Så var det på Gamla Testamentets tid. Så var det på Jesu tid och så är det även idag.

Äktenskapet innebär en juridisk och offentlig handling.
-Att "lämna sin far och mor" innebär att man byter kärnfamilj och att första-hands-solidariteten inte längre är till mamma och pappa utan till den nya maken eller makan. Det illustreras i många västliga kulturer med att kvinnan går in i kyrkan eskorterad av sin pappa. Efter att den juridskt bindande bröllopsceremonin genomförts går kvinnan ut med sin nya make.
-Att "hålla sig till" innebär att man offentligen ger trohetslöften till varandra. Äktenskapet är inte bara en sak mellan två människor, det deklareras även ut i offentligheten som ett skydd för det nya förbundet.
-Att "bli ett" talar om den sexuella föreningen som normalt är en konsekvens av att man ingått äktenskapet i en offentlig, juridiskt reglerad ceremoni.

Själva ceremonien ser ut, och har sett ut, olika i olika kulturer och i olika tider. Ofta her den varit mer komplicerad och utarbetad än vad den är i Sverige i dag, men det har alltid varit en klar gräns mellan då man är ogift och när man är gift.

Jesus talar vid flera tillfällen om äktenskapet. Ordet äktenskap hade då samma betydelse som det har i dag. Ett offentligt, juridiskt reglerat förbund mellan en man och en kvinna.

I nya testament framhålles den juridiska aspekten av äktenskapet: "Så är en gift kvinna genom lagen bunden vid sin man så länge han lever" (Rom 7:2 FB)

Då Jesus säger till den samaritanska kvinnan "Fem män har du haft, och den du har nu är inte din man", så innebär det rimligen att kvinnan var sammanboende med en man som inte var hennes make, det vill säga som hon inte hade gift sig med.

Jag kan mycket väl förstå att det finns argument för att flytta ihop utan att vara gift. I varje fall om man inte är troende, även om det även då finns klara fördelar med att vara gift.

Jag har däremot svårt att förstå att man som troende kristen kan försvara en samlevnadsform som saknar allt stöd i Bibeln.

/PB

Församligen och evangelisationen - L6

2010-05-01T16:07:00.001+03:00

6. Församlingen och evangelisationen - Lausannedeklarationen 6
I ett antal inlägg publicerar vi Lausannedeklarationen. Deklarationen består av femton ställningstaganden som utgör grunden för den evangelikala kristendomen.
Det sjätte avsnittet handlar om vad det innebär att vara församling.

"Vi hävdar att Kristus sänder sitt återlösta folk in i världen på samma sätt som Fadern sände honom och att detta kallar oss att gå in i världen på ett lika djupt och helutgivande sätt. Vi behöver bryta oss ut från våra kyrkliga ghetton och tränga in i det icke kristna samhället. I församlingens försakande och tjänande mission är evangelistionen primär. Världsvid evangelisation kräver att hela kyrkan förmedlar hela evangeliet till hela världen. Kyrkan befinner sig i centrum av Guds universella syfte och är hans utvalda redskap för att sprida evangeliet. Men en församling som förkunnar korset måste också själv vara märkt av korset. Församlingen blir en stötesten för evangelisationen när den sviker evangeliet eller saknar en levande tro på Gud, en äkta kärlek till människorna eller en samvetsgrann hederlighet i allt, även ifråga om personlig framgång eller ekonomi. Församlingen är mer en Guds folks gemenskap än en institution och bör därför inte identifiera sig med någon särskild kultur, social och politisk ordning eller mänsklig ideologi."

Bibelcitaten är hämtade från Folkbibeln

"Liksom du har sänt mig till världen, så har jag sänt dem till världen." Joh 17:18;

"Jesus sade än en gång till dem: "Frid vare med er. Som Fadern har sänt mig sänder jag er" Joh 20:21;

Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla *allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut." Matt 28:19 20;
"Men när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns." Apg 1:8;

"Jag har inte tvekat att predika för er hela Guds vilja och plan" Apg 20:27;

"Han har låtit oss få veta sin viljas hemlighet, enligt det beslut som han hade fattat i Kristus, den plan som skulle genomföras när tiden var fullbordad: att i Kristus sammanfatta allt i himlen och på jorden" Ef 1:9-10;

...och att upplysa alla om hur den hemlighet förvaltas, som från evighet har varit dold i Gud, alltings Skapare. Så skulle Guds vishet i sin mångfald nu genom församlingen göras känd för härskarna och väldigheterna i den himmelska världen. Detta var det eviga beslut som han utförde i Kristus Jesus, vår Herre" Ef 3:9-11;

"För min del vill jag aldrig berömma mig av något annat än vår Herre Jesu Kristi kors, genom vilket världen är korsfäst för mig och jag för världen....Nu må ingen plåga mig längre, eftersom jag bär Jesu märken på min kropp. ." Gal 6:14, 17;

"Vi vill inte på något sätt väcka anstöt, för att vår tjänst inte skall smutskastas. Nej, under alla förhållanden vill vi visa att vi är Guds tjänare, med stor uthållighet, under lidanden, nöd och ångest" 2 Kor 6:3-4;

"Guds fasta grund består och har detta sigill: Herren känner de sina och: Var och en som nämner Herrens namn skall hålla sig borta från orättfärdigheten. Men i ett stort hus finns det kärl inte bara av guld och silver utan också kärl av trä och lera, några till heder, andra till vanheder. Den som därför renar sig och håller sig borta från dessa blir ett kärl till heder, helgat, användbart för sin herre och förberett för allt gott arbete." 2 Tim 2:19-21;

"Det är också min längtan och mitt hopp att jag inte på något sätt skall stå där med skam, utan att Kristus nu som alltid skall av mig frimodigt förhärligas i min kropp, vare sig jag lever eller dör" Fil 1:27.

Tidigare avsnitt:
Kallade ut ur världen av Jesus, för att sändas tillbaka in i världen med evangelium - L1
Det enda ofelbara rättesnöret för tro och liv - L2
Jesus den enda vägen till Gud - L3
Evangelisation - L4
Kristet socialt ansvar - L5

Kristet socialt ansvar - L5

2010-04-26T21:24:00.001+03:00

5. Kristet socialt ansvar - Lausannedeklarationen del 5
I ett antal inlägg publicerar vi Lausannedeklarationen. Deklarationen består av femton ställningstaganden som utgör grunden för den evangelikala kristendomen.
Det femte avsnittet handlar om vad det innebär att evangelisera.

Vi hävdar att Gud är alla människors både skapare och domare. Vi bör därför dela Guds angelägenhet att rättvisa och försoning ska råda i hela det mänskliga samhället och att människor ska befrias från varje slag av förtryck. Eftersom människan är skapad till Guds avbild har hon en inneboende värdighet, oberoende av ras, religion, hudfärg, kultur, klass, kön eller ålder. Alla människor bör därför respekteras och tjänas, inte exploateras. Vi bekänner både våra försummelser och att vi ibland har betraktat evangelisation och socialt ansvar som oförenliga med varandra. Fastän försoning mellan människor inte är detsamma som försoning med Gud, social handling inte detsamma som evangelisation och politisk frigörelse inte detsamma som frälsning, så erkänner vi dock att både evangelisation och socialt och politiskt engagemang tillhör vår kristna plikt. Båda är nödvändiga uttryck för vår kärlek till nästan och vår lydnad för Jesus Kristus. Budskapet om frälsning innesluter också ett budskap om dom över varje slag av alienation, förtryck och diskriminering. Vi bör således inte vara rädda för att fördöma det som är ont och orättvist, varhelst detta existerar. När människor tar emot Kristus blir de födda på nytt in i hans rike, och måste då söka att inte bara i sina egna liv uttrycka dess rättfärdighet utan också utbreda den mitt i en orättfärdig värld. Den frälsning vi gör anspråk på bör förvandla oss ifråga om hela vårt personliga och sociala ansvar. Tron utan gärningar är död.

Bibelcitaten är från Folkbibeln

"Han samtalade nu i synagogan med judarna och med dem som fruktade Gud och dessutom varje dag på torget med dem som han träffade där. Även en del filosofer, både epikureer och stoiker, diskuterade med honom och en del sade: "Vad kan den där pratmakaren vilja säga?" Andra sade: "Han tycks vara en som förkunnar främmande gudar." Detta sade de, eftersom han predikade evangeliet om Jesus och uppståndelsen. Och de tog honom med sig upp till Areopagen och sade: "Kan vi få veta vad det är för en ny lära du förkunnar? Det är underliga ting du låter oss höra. Nu vill vi veta vad det egentligen rör sig om." Athenarna liksom främlingarna där ägnade nämligen all sin tid åt att tala om och lyssna till senaste nytt för dagen. Paulus ställde sig nu mitt på Areopagen och sade: "Athenare, jag ser av allting att ni är mycket religiösa. När jag har gått omkring och sett era gudabilder, har jag nämligen också funnit ett altare med inskriften: Åt en okänd gud. Vad ni alltså tillber utan att känna, det predikar jag för er. Gud är den som har skapat världen och allt som är i den. Han som är Herre över himmel och jord bor inte i tempel som är gjorda av människohand. Inte heller låter han betjäna sig av människohänder som om han behövde något, han som åt alla ger liv och anda och allt. Och han har av en enda människa skapat alla människor och folk, för att de skall bo över hela jorden. Han har fastställt bestämda tider och utstakat de gränser inom vilka de skall bo för att de skall söka Gud, om de möjligen skulle kunna treva sig fram till honom och finna honom, fastän han inte är långt borta från någon enda av oss. Ty i honom är det vi lever, rör oss och är till, så som även några av era egna skalder har sagt: Vi är av hans släkt. Är vi nu av Guds släkt bör vi inte tänka oss att gudomen liknar något av guld, silver eller sten, en bild som kommit till av mänsklig konst och fantasi. Gud har länge haft överseende med okunnighetens tider, men nu befaller han människorna att de alla och överallt skall omvända sig. Ty han har fastställt en dag då han skall döma världen med rättfärdighet genom den man som han har bestämt till det, sedan han erbjudit tron åt alla genom att uppväcka honom från de döda" Apg 17:26-31

"Det vare dig fjärran att göra något sådant, att låta den rättfärdige dö med den ogudaktige. Det skulle då gå med den rättfärdige som med den ogudaktige. Det vare dig fjärran! Skulle inte han som är hela jordens domare göra det som är rätt" 1 Mos 18:25

"Lär er att göra det som är gott, sök det rätta. Tillrättavisa förtryckaren, försvara den faderlöses rätt, stöd änkan i hennes sak" Jes 1:17

"Gud, din tron står i evigheters evighet, ditt rikes spira är rättens spira" Ps 45:7

"Gud sade: "Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara lika oss. De skall råda över fiskarna i havet och över fåglarna under himlen, över boskapsdjuren och över hela jorden och över alla kräldjur som rör sig på jorden." Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem." 1 Mos 1:26 27

"Med den välsignar vi Herren och Fadern, och med den förbannar vi människorna, som är skapade till Guds avbild" Jak 3:9

"Du skall inte hämnas och inte hysa agg mot någon av ditt folk, utan du skall älska din nästa som dig själv. Jag är HERREN" 3 Mos 19:18

"Men till er som lyssnar säger jag: Älska era fiender och gör gott mot dem som hatar er....Nej, älska era fiender, gör gott och ge lån utan att hoppas få igen något. Då skall er lön bli stor, och ni skall vara den Högstes barn, eftersom han är god mot de otacksamma och onda" .Luk 6:27,35

"Mina bröder, vad hjälper det om någon påstår sig ha tro men saknar gärningar? Kan väl en sådan tro frälsa någon? Om en broder eller syster inte har kläder och saknar mat för dagen och någon av er säger till dem: "Gå i frid, klä er varmt och ät er mätta", men inte ger dem vad kroppen behöver, vad hjälper det? Så är också tron i sig själv död, när den är utan gärningar.Nu säger kanske någon: "Du har tro." - Ja, men jag har också gärningar. Visa mig din tro utan gärningar, så skall jag visa dig min tro genom mina gärningar. Du tror att Gud är en. Det gör du rätt i. Också de onda andarna tror det, och bävar. Men vill du inte inse, du tanklösa människa, att tron utan gärningar är död? Blev inte vår fader Abraham erkänd som rättfärdig genom gärningar, när han bar fram sin son Isak på altaret? Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar och att det var genom gärningarna som tron blev fullbordad. Så uppfylldes Skriften som säger: Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet, och han kallades Guds vän. Ni ser alltså att en människa erkänns som rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro. Blev inte skökan Rahab på samma sätt erkänd som rättfärdig genom gärningar, när hon tog emot sändebuden och förde ut dem en annan väg? 26 Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död." (Jak 2:14-26)

"Jesus svarade: "Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike.....Jesus svarade: "Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike" Joh 3:3, 5

"Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, skall ni inte komma in i himmelriket" Matt 5:20
"Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också." Matt 6:33
"Och vi alla som med avtäckt ansikte skådar Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet. Det sker genom Herren, Anden" 2 Kor 3:18

"Men vill du inte inse, du tanklösa människa, att tron utan gärningar är död" Jak 2:20.

Tidgare inlägg:
Kallade ut ur världen av Jesus, för att sändas tillbaka in i världen med evangelium - L1
Det enda ofelbara rättesnöret för tro och liv - L2
Jesus den enda vägen till Gud - L3
Evangelisation - L4

Evangelisation - L4

2010-04-19T06:29:00.000+03:00

4. Evangelisationens natur - Lausannedeklarationen del 4
I ett antal inlägg publicerar vi Lausannedeklarationen. Deklarationen består av femton ställningstaganden som utgör grunden för den evangelikala kristendomen.
Det fjärde avsnittet handlar om vad det innebär att evangelisera.

"Att evangelisera är att sprida de goda nyheterna att Jesus Kristus dog för våra synder och uppstod från de döda enligt Skrifterna, och att han som den regerande Herren nu erbjuder syndernas förlåtelse och Andens frigörande gåva till alla som omvänder sig och tror. Vår kristna närvaro i världen är nödvändig för evangelisationen och så är också det slags dialog, vars syfte är att med känslighet lyssna för att förstå. Evangelisation är proklamation av den historiske, bibliske Kristus, som Frälsare och Herre, i syfte att övertyga människor att personligen komma till Kristus och så bli försonade med Gud. När vi går ut med evangeliets inbjudan får vi inte dölja lärjungaskapets pris. Jesus kallar fortfarande alla som vill följa honom att förneka sig själva, ta upp sitt kors och identifiera sig med hans nya gemenskap. Evangelisationens resultat innesluter lydnad för Kristus, införlivande med hans församling och ansvarig tjänst i världen."

Bibelcitaten är hämtade från Folkbibeln:

Jag meddelade er det allra viktigaste, vad jag själv hade tagit emot, att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna. 1 Kor 15:3-4

Det är denne Jesus som Gud har uppväckt, och vi är alla vittnen till det. Sedan han nu genom Guds högra hand har blivit upphöjd och av Fadern tagit emot den utlovade helige Ande, har han utgjutit detta som ni ser och hör. Ty David har inte farit upp till himlen. Men han säger: Herren sade till min Herre: Sätt dig på min högra sida, tills jag har lagt dina fiender som en fotpall under dina fötter. Därför skall hela Israels folk veta att denne Jesus som ni korsfäste, honom har Gud gjort både till Herre och Messias." När de hörde detta, högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: "Bröder, vad skall vi göra?" Petrus svarade dem: "Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva. Ty er gäller löftet och era barn och alla dem som är långt borta, så många som Herren vår Gud kallar." Apg 2:32-39

Jesus sade än en gång till dem: "Frid vare med er. Som Fadern har sänt mig sänder jag er." Joh 20:21

Men vi predikar Kristus som korsfäst, för judarna en stötesten och för hedningarna en dårskap. 1 Kor 1:23

Vi predikar inte oss själva, utan Jesus Kristus som Herren, och oss som era tjänare för Jesu skull. 2 Kor 4:5

Då vi alltså vet vad det är att frukta Herren, försöker vi vinna människor, men för Gud är det uppenbart hurdana vi är, och jag hoppas att det också är uppenbart för era samveten......
Vi är alltså sändebud för Kristus. Det är Gud som förmanar genom oss. Vi ber å Kristi vägnar: låt försona er med Gud. 2 Kor 5:11, 20

Stora skaror följde honom, och han vände sig om och sade till dem: "Om någon kommer till mig och inte hatar sin far och sin mor, sin hustru och sina barn, sina bröder och systrar, ja, även sitt eget liv, så kan han inte vara min lärjunge. Den som inte bär sitt kors och följer mig kan inte vara min lärjunge. Om någon av er vill bygga ett torn, sätter han sig då inte först ner och beräknar kostnaden för att se om han har råd att slutföra bygget? Annars, om han har lagt grunden men inte kan bygga färdigt, är det fara värt att alla som ser det kommer att håna honom och säga: Den mannen började bygga men kunde inte slutföra bygget. Eller vilken kung går ut i krig mot en annan kung utan att först sätta sig ner och överväga, om han med tio tusen man kan möta den som kommer emot honom med tjugo tusen? Om han inte kan det, skickar han sändebud och ber om fred, medan den andre ännu är långt borta. På samma sätt kan ingen av er vara min lärjunge, om han inte avstår från allt han äger. Luk 14:25-33

Och han kallade till sig folket och sina lärjungar och sade till dem: "Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig. Mark 8:34

Också med många andra ord vittnade han och uppmanade dem: "Låt er frälsas från detta bortvända släkte." ......
De prisade Gud och var omtyckta av allt folket. Och Herren ökade var dag skaran med dem som blev frälsta. Apg 2:40, 47

Men så är det inte hos er, utan den som vill vara störst bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara främst bland er skall vara allas slav. Ty Människosonen har inte kommit för att bli betjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många. Mark 10:43-45

Tidgare inlägg:
Kallade ut ur världen av Jesus, för att sändas tillbaka in i världen med evangelium - L1
Det enda ofelbara rättesnöret för tro och liv - L2
Jesus den enda vägen till Gud - L3

Jesus den enda vägen till Gud - L3

2010-04-11T08:11:00.000+03:00

3. Kristi unika ställning och universalitet - Lausannedeklarationen del 3 (Bilden kommer från www.freefoto.com)
I ett antal inlägg publicerar vi Lausannedeklarationen. Deklarationen består av femton tydliga ställningstaganden som utgör grunden för den evangelikala kristendomen.
Det tredje inlägget handlar om Kristi unika ställning.

"Vi hävdar att det finns endast en Frälsare och endast ett evangelium, fastän det finns en stor variation av evangelisatoriska uttryckssätt. Vi är medvetna om att alla människor har någon kunskap om Gud genom hans allmänna uppenbarelse i naturen. Men vi förnekar att detta kan frälsa, ty människor undertrycker sanningen genom sin orättfärdighet. Vi förkastar också, som en skymf mot Kristus och evangeliet, varje form av synkretism och dialog, som skulle innebära att Kristus talar på ett likvärdigt sätt genom alla religioner och ideologier. Jesus Kristus, som är den enda gudsmänniskan och som gav sig själv som den enda lösen för syndare, är den ende medlaren mellan Gud och människan. Det finns inget annat namn genom vilket vi kan bli frälsta. Alla människor är förlorade på grund av sin synd, men Gud älskar alla människor och vill inte att någon enda ska förgås, utan att alla ska omvända sig. Men de som förnekar Kristus förkastar frälsningens glädje och dömer sig själva till evig skilsmässa från Gud. Att proklamera Jesus som "världens frälsare" är inte detsamma som att hävda att alla människor antingen automatiskt är frälsta eller slutligen blir frälsta, än mindre att förkunna att alla religioner erbjuder frälsning i Kristus. I stället handlar det om att förkunna Guds kärlek för alla syndare och inbjuda alla människor att ta emot Jesus som Frälsare och Herre genom en helhjärtad och personlig avgörelse i omvändelse och tro. Jesus Kristus har blivit upphöjd över alla andra och vi längtar efter den dag, då varje knä ska böja sig inför honom och varje tunga bekänna honom vara Herre."

Bibelhänvisningarna är hämtade från Folkbibeln

"Jag är förvånad över att ni så hastigt avfaller från honom som har kallat er genom Kristi nåd och vänder er till ett annat evangelium, fast det inte finns något annat. Däremot är det några som skapar förvirring bland er och vill förvränga Kristi evangelium. Men om det än vore vi själva eller en ängel från himlen som predikade evangelium för er i strid med vad vi har predikat, så skall han vara under förbannelse. Det vi redan har sagt säger jag nu än en gång: om någon predikar evangelium för er i strid med vad ni har tagit emot, så skall han vara under förbannelse." Gal 1:6-9

"Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen....Sådant gör de, fastän de mycket väl känner till Guds rättvisa dom, att de som handlar så är värda döden. Ja, de samtycker också till att andra gör det" Rom 1:18+32

"Ty Gud är en, och en är medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus, som gav sig själv till lösen i allas ställe. Detta vittnesbörd skulle framföras när tiden var inne" 1 Tim 2:5-6

"Hos ingen annan finns frälsningen. Inte heller finns det under himlen något annat namn, som givits åt människor, genom vilket vi blir frälsta" Apg 4:12

"Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn. Och detta är domen: ljuset kom till världen och människorna älskade mörkret och inte ljuset, eftersom deras gärningar var onda" Joh 3:16 19

"Herren dröjer inte med att uppfylla sitt löfte, så som en del menar. Nej, han har tålamod med er, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig" 2 Petr 3:9

"...och ger åt er som blir plågade lindring tillsammans med oss. Och det sker när Herren Jesus kommer från himlen och uppenbarar sig med sina mäktiga änglar, i flammande eld och straffar dem som inte vill veta av Gud och dem som inte lyder vår Herre Jesu evangelium. Dessa skall bli straffade med evigt fördärv, bort från Herrens ansikte och hans härlighet och makt" 2 Tess 1:7-9

" och de sade till kvinnan: "Nu tror vi inte längre bara för dina ords skull. Vi har själva hört honom och vet att han verkligen är världens Frälsare." Joh 4:42

"Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor så skall jag ge er vila." Matt 11:28

"Med denna kraft verkade han i Kristus, när han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i himlen, över alla furstar och väldigheter, makter och herradömen, ja, över alla namn som kan nämnas inte bara i denna tidsålder utan också i den kommande" Ef 1:20-21

"Därför har också Gud upphöjt honom över allting och gett honom namnet över alla namn, för att i Jesu namn alla knän skall böja sig, i himlen och på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna, Gud, Fadern, till ära, att Jesus Kristus är Herren" Fil 2:9-11.

Det enda ofelbara rättesnöret för tro och liv - L2

2010-03-29T21:36:00.003+03:00

Bibelns auktoritet och kraft - Lausannedeklarationen 2.
I ett antal inlägg publicerar vi Lausannedeklarationen. Deklarationen består av femton tydliga ställningstaganden som utgör grunden för den evangelikala kristendomen.
Det andra inlägget handlar om Bibelns trovärdighet och kraft.

2. Bibelns auktoritet och kraft
Vi bekräftar vår tro på både Gamla och Nya testamentets gudomliga inspiration, sanning och auktoritet i dess helhet, såsom Guds enda skrivna ord, utan fel i allt som det påstår och det enda ofelbara rättesnöret för tro och liv. Vi bekänner också att Guds ord har kraft att fullborda hans frälsningsplan. Bibelns budskap riktar sig till hela mänskligheten, ty Guds upet och kraftpenbarelse i Kristus och Skriften är oföränderlig. Genom Bibeln talar den helige Ande också idag. Gud upplyser sitt folks sinnen för varje kultur för att det på ett levande sätt med egna ögon ska uppfatta sanningen. Så uppenbaras för hela församlingen mer och mer av Guds mångfaldiga visdom.

Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet, 2 Tim 3:16

Ty ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud. 2 Petr 1:21

Skriften kan inte göras om intet så skall det vara med ordet som går ut från min mun. Joh 10:35
Förgäves skall det inte vända tillbaka till mig utan att ha verkat vad jag vill, och utfört det vartill jag har sänt ut det. Jes 55:11

Jo, eftersom världen i sin visdom inte lärde känna Gud i hans vishet, beslöt Gud att genom den dårskap som vi predikar frälsa dem som tror. 1 Kor 1:21

Jag skäms inte för evangelium. Det är en Guds kraft som frälser var och en som tror, först juden och sedan greken. Rom 1:16

Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att fullborda. Amen säger jag er: Innan himmel och jord förgår, skall inte en enda bokstav inte en prick i lagen förgå, förrän allt har skett. Matt 5:17-18

Mina älskade, fastän jag är mycket ivrig att skriva till er om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödvändigt att skriva till er och uppmana er att fortsätta kampen för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga. Jud 3

Jag ber att vår Herre Jesu Kristi Gud, härlighetens Fader, skall ge er vishetens och uppenbarelsens Ande, så att ni får en rätt kunskap om honom. Jag ber att era hjärtan skall upplysas, så att ni förstår vilket hopp han har kallat er till och hur rikt på härlighet hans arv är bland de heliga Ef 1:17 18

Så skulle Guds vishet i sin mångfald nu genom församlingen göras känd för härskarna och väldigheterna i den himmelska världen.... Ni skall då tillsammans med alla de heliga kunna förstå bredden och längden och höjden och djupet Ef 3:10, 18.

Bibelcitaten hämtade från Folkbibeln.

Tidigare inlägg:
Kallade ut ur världen av Jesus, för att sändas tillbaka in i världen med evangelium - L1

Kallade ut ur världen av Jesus, för att sändas tillbaka in i världen med evangelium - L1

2010-03-29T21:31:00.002+03:00

En skatt i lerkärl - Lausannedeklarationen 1
I ett antal inlägg kommer vi att publicera Lausannedeklarationen. Deklarationen består av femton tydliga ställningstaganden som utgör grunden för den evangelikala kristendomen.
I det första inlägget fastslås av vi kristna är kallade ut ur världen av Jesus, för att sändas tillbaka in i världen med evangelium till en lidande värld.

1. Guds syfte
Vi bekräftar vår tro på den ende evige Guden, världens skapare och Herre: Fadern, Sonen och den helige Ande, som styr allting i enlighet med sin viljas syfte. Han har kallat ett folk åt sig själv ut ur världen och sänder sitt folk tillbaka in i världen för att vara hans tjänare och vittnen, för att utbreda hans rike, uppbygga Kristi kropp och förhärliga hans namn. Vi bekänner ödmjukt att vi ofta har svikit vår kallelse och misslyckats i vårt uppdrag genom att antingen anpassa oss efter eller dra oss undan världen. Dock gläds vi över att fastän evangeliet bäres ut i lerkärl, är det fortfarande en dyrbar skatt. Vi vill på nytt hänge oss åt uppdraget att i den helige Andes kraft göra denna skatt känd.

Bibelord som ligger till grund för trosförklaringen om Guds syfte (Bibelcitaten är hämtade från Folkbibeln):

Brödsäden mals och tröskas inte i det oändliga, man driver inte ständigt sina vagnshjul och hästar över den. Man vill ju inte tröska sönder den. 40:28

Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn Matt 28:19

I honom har vi också fått vårt arv, förutbestämda till det av honom som utför allt efter sin vilja och sitt beslut Ef 1:11

Simeon har berättat om hur Gud först såg till att han vann ett folk åt sitt namn bland hedningarna. Apg 15:14

Jag har uppenbarat ditt namn för de människor som du har tagit ut ur världen och gett mig. De var dina, och du gav dem åt mig, och de har hållit fast vid ditt ord..... Liksom du har sänt mig till världen, så har jag sänt dem till världen. Joh 17:6, 18

De skulle utrusta de heliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp Ef 4:12

Jag menade inte alla otuktiga här i världen, inte alla giriga och utsugare och avgudadyrkare. Då måste ni ju lämna världen 1 Kor 5:10

Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja, det som är gott och fullkomligt och som behagar honom. Rom 12:2

Men denna skatt har vi i lerkärl, för att den väldiga kraften skall vara Guds och inte komma från oss. 2 Kor 4:7.

Bibelcitaten är hämtade från Folkbibeln.

Tecken och under

2009-04-30T06:29:00.000+03:00

Apostlagärningarna - lektion 12

Utgångspunkten för den förra lektionen var lärjungarnas bön i Apg 4:24-30. Den bönen slutar med orden "Sträck ut din hand och bota de sjuka, låt tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu namn."

För lärjungarna var tecken och under inte något avlägset som de bara hade läst eller hört talas om. Tecken och under var en del av deras vardagsverklighet. Redan i det andra kapitlet i Apg. läser vi att "många under och tecken gjordes genom apostlarna" (v.43). Något senare står det i Apg 5:12 "Genom apostlarna skedde många tecken och under bland folket".

Men det var inte bara apostlarna som utförde tecken och under. Det utfördes även av andra kristna. "Stefanos var fylld av nåd och kraft och gjorde stora under och tecken bland folket"(Apg 6:8). Då lärjungarna sedan spriddes ut över landet genom förföljelsen i Jerusalem, fortsatte det på många olika platser. Filippos kom till Samarien och folket där hörde honom tala
"såg de tecken han gjorde" (Apg 8:6). Det står också att Simon "häpnade när han såg vilka tecken och under som skedde" (Apg 8:13).

Också senare under Paulus missionsresor utfördes tecken och under. det står att Paulus och Barnabas "talade öppet och frimodigt i förlitan på Herren, som bekräftade sitt nåderika ord genom att låta dem göra tecken och under" (Apg 14:3).

Tecken och under var ett normalt förkommande inslag i lärjungarnas tjänst och var ett bevis på att Herren samverkade med dem: "Men de gick ut och predikade överallt, och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det" (Mark 16:20)

Dessa tecken
Då Jesus tog avsked av sina lärjungar. sa han: "Dessa tecken skall följa dem som tror: i mitt namn skall de driva ut demoner, de skall tala nya tungomål, de skall ta ormar med sina händer, de skall inte bli skadade om de dricker dödligt gift, och de skall lägga sina händer på sjuka och göra dem friska." (Mark 16:17-18).

I Apostlagärningarna ser vi hur Jesu förutsägelse går i uppfyllelse:

- Jesus hade sagt att de skulle driva ut onda andar, en fortsättning på Jesu verksamhet. I det femte kapitlet fördes det fram många människor "som plågades av orena andar, och alla blev botade" (v.16). I Samarien, där Filippos verkade, var det många som hade orena andar som for ut med höga skrik (Apg 8:7). Vi läser också om hur Paulus befaller de onda andrana att fara ut (Apg 16:18 och 19:12)

-Jesus hade sagt att de skulle tala nya tungomål. På pingstdagen började de alla tala i nya tungor (Apg 2:4). Då Petrus senare talade i Kornelius hus "föll den heliga anden över alla som hörde hans ord. De omvända judar som hade följt med Petrus häpnade över att den heliga andens gåva blev utgjuten också över hedningarna; de hörde hur dessa talade med tungor och prisade Gud." (Apg 10:44-46). I kapitel 19 möter Paulus en grupp lärjungar "och när Paulus lade händerna på dem, kom den helige Ande över dem, och de talade med tungor och profeterade" (Apg 19:6 FB)

-Jesus hade sagt att de skulle ta ormar i sina händer. Då Paulus förliste med skeppet på väg till Rom tog de sig iland på ön Malta. Där högg sig en huggorma fast i hans hand. "Men Paulus skakade av sig ormen i elden och tog ingen skada. De väntade nu att han skulle svullna upp eller plötsligt falla död ner. Sedan de väntat länge och sett att inget ovanligt hände honom, ändrade de sig och sade att han var en gud" (Apg 28:5-6).

-Jesus hade sagt att de inte skulle bli skadade om de drack dödligt gift. Något sådant exempel finns inte med i Apostlagärningarna, men det berättas att Josef Barnabas, som är omnämnd i Apg 1:23, en gång drack dödligt gift utan att bli skadad av det.

-Jesus hade sagt att de skulle göra de sjuka friska. I Apostlagärningarna finns det många exempel på det. Det börjar med en lam man vid Sköna porten (Apg 3) och fortsätter sedan med en mängd exempel med många människor med olika slags sjukdomar genom hela Apostlagärningarna.

De som tror

Jesus sa att dessa tecken skulle följa dem som tror. De ska inte bara följa apostlar, profeter och lärare, men alla som tror.

Har vi slagit oss till ro och bedriver vår kristna verksamhet på en nivå där vi själva kan kontrollera det som sker? Räknar vi med att Jesus kan ingripa på ett övernaturligt sätt? Eller är vi nöjda med att själva kunna styra det som händer genom att sätta vår lit till mänskliga förmågor?

Vi borde kanske på nytt sträcka oss ut och be bönen som lärjungarna bad i i Apg 4:
"Sträck ut din hand och bota de sjuka, låt tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu namn."

Kraftkällan

2009-04-21T16:08:00.001+03:00

Apostlagärningarna - Lektion 11

Bönelivet i Apostlagärningarna
När man läser Apostlagärningarna blir man ständigt påmind om vilken stor betydelse bönen hade för de första lärjungarna. Det ser ut som det är i bönen och bönemötet var platsen där de tog emot kraft, inspiration och ledning för att kunna leva ett segrande liv i en värld där kristendomen, mänskligt sett, hade mycket små möjlighter att överleva. I slutet av det andra kapitlet ser vi hur lärjungarna samlades dagligen för att be och prisa Gud - och varje dag blev nya människor frälsta.

Hur fungerar bönelivet i den kristna gemenskap som du är en del av? Man kan kanske också fråga sig hur det skulle ha gått om den första församlingen i Jerusalem bytte ut sitt veckoprogram med veckoprogrammet i din kår eller församling?

I Apostlagärningarna finns det många verser som direkt pekar på situationer där de troende ber:

1:14; 1:24-25; 2:42; 2:47; 4:24-31; 6:4; 6:6; 7:59-; 8:15; 8:27; 9:11; 9:40; :9; 10:30-31; 10:46; 11:5; 12:5; 12:12; 13:2; 13:3; 14:23; 16:13; 16:16; 16:25; 20:36; 21:5; 22:17; 24:11; 27:35; 28:8; 28:15;

Den som vill lära mer om bönelivet, har god hjälp att läsa dessa bibelverfser och fråga:
-När bad de?
-Hur bad de?

-Vad blev resultatet av bönen?

Bön frigör Guds kraft
De flesta hänvisningarna i Apostlagärningarna talar bara om att de bad, men några gånger får vi en inblick i vad de bad. En sådan bön finner v i i Apg 4:24-30. Läs den.
Det är utan tvekan en bön som frigör Guds kraft: "När de hade slutat att be, skakades platsen där de var samlade, och de uppfylldes alla av den helige Ande och predikade frimodigt Guds ord." (Apg 4:31 FB)

Denna bön bads i en mycket problemfylld situation. Motgångarna hade börjat komma för lärjungarna. De hade blivit arresterade och förhörda av Rådet. De blev hotade och förbjudna att tala mer i Jessu namn. Och Rådet var inte att leka med. Det hade nyligen ombersörjt att Jesus hade blivit avrättad.

Men även om situationen var problemfylld då de började be, är det inte problemen som dominerar bönen. Bönen är inte problemcentrerad. Den är Guds-centrerad. Den ser inte nedåt och borrar sig djupare och djupare fast i problemen så att man till slut bara ser det omöjliga. I stället ser den uppåt, och ser Gud och hans möjligheter. Problemen nämns i bönen, men de är inte det centrala. Det centrala är inte en problemfylld situation eller vad apostlarna inte kan klara av. Det centrala är Gud och vad han kan göra.

Bönen börjar med orden: "Herre, du som har skapat himmel, jord och hav och allt som är i dem" (Apg 4:24 FB). det grekiska ord som här är översatt med Herre, är inte det vanliga ordet för Herre, Kyros, som används ungefär 700 gånger i NT. I stället används ordet despota. Vi har det som ett främmande ord i svenskan i ordet despot. Det talar om obegränsad makt och auktoritet. Det talar om Guds totala herradöme.

Detta är lovprisning, tillbedjan: Man ser Herrens storhet och man ärar Gud som är värd all ära.

Lovprisning
Det finns säkert ingenting som kan frigöra Guds kraft i oss i oss så som lovsång och tacksägelse.

Lovprisningen hindrade att de fastnade i problemen. I stället kunde de se Guds storhet, Guds kraft och Guds möjligheter. För även om problemen var stora, så var det inte i problemen som lösningen låg. Lösningen fanns hos Gud. När vi upphöjer Herren i lovprisning och tillbedjan, blir vi också mottagliga för det som Herren önskar göra med oss och genom oss. Resultatet av bönen lät inte vänta på sig: lärjungarna blev fyllda med den Helige Ande och fick en ny frimodighet att förkunna Guds ord. Det finns flera exempel på sådan bön i Apg. (Se t.ex. Apg 16:16-34).

Då Jesu lärjungar frågade Jesus hur de skulle be, svarade han dem med det vi kallar Herrens bön (Matt 6:9-13 och Luk 11:2-4).
Den börjar med lovprisning
-Fader vår som är i himlen..
Den fortsätter med våra böneämnen
-Vårt dagliga bröd

-Förlåtelse
-Ledning
Den avslutas med lovprisning
-Ty ditt är riket och makten och härligheten i evighet, Amen

När Jesus senare talar med sina lärjungar om svåra tider och problem som ska komma, varnar Jesus dem för att bara se ned i problemen. I stället säger Jesus: "Men när detta börjar ske, så räta på er och lyft upp era huvuden, ty då närmar sig er förlossning." (Luk 21:28 FB).

Lovprisning är att fästa sin uppmärksamhet mot Herrens storhet. När vi börjar att upptäcka det , kan vi säkert också på ett nytt sätt uppleva Herrens frigörande kraft i våra liv.

I Jesu namn

2009-04-14T08:05:00.001+03:00

Apostlagärningarna - lektion 10

I det tredje, fjärde och femte kapitlet i Apostlagärningarna möter vi ofta uttrycket "I Jesu namn". Apg 3:6+16; 4:7+10+12+17+18+30; 5:28+40+41.

Då apostlarna blev förhörda av Rådet frågade rådsherrarna: "Genom vilken kraft eller i vilket namn har ni gjort detta?" (Apg 4:7 FB). Petrus svarade: "...i kraft av Jesu Kristi, nasaréns, namn" (Apg 4:10 FB).

Lärjungarna verkade ständigt i Jesus namn:
-De helade sjuka i Jeus namn (3:6)
-De förkunnade i Jesu namn (5:28)
-De bad om tecken och under i Jesus namn (Apg 4:30)
-De förkunnade att Jesus är det enda namn som kan frälsa (4:12)
-De blev förbjudna att ta la i Jesu namn (5:40)
-De gladde sig över att förnedras för namnets skull (5:41)

Lärjungarna verkade inte i sitt eget namn. Grunden för verksamheten var inte deras styrka, makt, kunskap eller erfarenhet.

I sig själva var de bara enkla och olärda män (4:13). Men de verkade i någon annans namn, och i det namnet fanns all den kraft de behövde för att kunna utföra sin kallelse.

Att göra något i någan annans namn innebär att göra det
-på uppdrag av någon
-med uppdragsgivarens hela auktoritet bakom sig
-med tillgång till uppdragsgivarens resurser

Om jag ska lösa in en check på någon annans bankkonto, kommer jag inte att lyckas förrän jag fått ägarens namnteckning skrivet på checken. Då kan banken se att jag gör det i ägarens namn. På uppdrag av, och med fullmakt från den som har auktoritet över bankkontot.

Ännu ett exempel på att handla i någon annans namn:
En kvinnlig polis står på landsvägen och stoppar en långtradare som kört för fort. Hon kanske till och med säger: "Stanna i lagens namn". Långtradaren stannar och chauffören klättrar ned. Han är nästa dubbelt så stor som den kvinnliga polisen och minst fyra gånger så stark. Det finns ingen egen auktoritet i den kvinnliga polisens person. Trots det bävar den stora långtradarchauffören. För han vet att bakom den obetydliga polismannen som står framför honom står en annan makt av en helt annan storleksordning: hela Sveriges poliskår, hela Sveriges rättsväsen. Sveriges regering och riksdag. Därför bävar långtradarchauffören.

Om däremot vår lilla kvinnliga polis skulle försöka gå runt på sin fritid och kommendera folk "i lagens namn", skulle det snart visa sig att det inte fungerade. Kraften låg varken i personen eller i bara namnet, men i att personen verkade på uppdrag av den som hade kraft och makt.

På samma sätt kan vi se hur kraften fungerade i apostlarnas liv. De litade inte på sin egen kraft, men verkade på uppdrag av Herren och i harmoni med Guds plan. Därför kunde auktoriteten och kraften frigöras i deras tjänst.

Att be i Jesu namn
Vi finner många bibelord i Bibeln som talar om löftet att när vi ber om något i Jesu namn ska vi få det som vi bett om. (Joh 14:13; Joh 15:16; Joh 16:23-24).

Men det betyder inte att vi ska få det vi ber om bara vi avslutar bönen med orden "i Jesu namna, Amen". Att be i Jesu namn betyder något mer än det.

Att be i Jesu namn betyder att be i harmoni med Guds vilja. När vi kommer in i en så djup gemenskap med Herren i vår bön att hans Ande får forma vår bön, då ber vi i Jesu namn. På hans uppdrag, med hans auktoritet, med hans kraft.

När vår bön blir ett med Guds vilja, då samarbetar vi med Gud i vår bön och himlens resurser kan frigöras i vårt liv på samma sätt som de kunde det i de första apostlarnas liv.

Hur mycket kostar det?

2009-04-04T07:40:00.001+03:00

Apostlagärningarna - lektion 9

Efter Pingsdagen
Den första pingsdagen tog slut för lärjungarna. Gud hade mött dem på ett fantastiskt sätt. De hade varit som berusade då den Helige Ande kom över dem. Tre tusen människor blev frälsta.

Men dagen tog slut. Efter pingstdagen kom annandag pingst, tredjedag pingst, fjärdedag pingst och sedan en lång rad vanliga dagar.

Men verkningarna av pingstdagen upphörde inte då pingsdagen tog slut. Pingstdagen var inte en stark känslostorm som blossade upp, för att sedan långsamt svalna. Det nya livet i lärjungarna rann fram som strömmar av levande vatten överallt där lärjungarna gick fram. Med oemotståndlig kraft fyllde de hela Jerusalem med sin undervisning. Det var som om en osynlig kraft bar dem fram i, genom och över allt motstånd.

Jesus hade gett lärjungarna ett löfte och ett uppdrag: "Men när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen..." (Apg 1:8 FB).

Lärjungarna hade fått kraften. Ingenting såg ut att kunna hindra dem att med all kraft fullgöra sitt uppdrag.

Det kostar allt
Inte så lång tid tidigare hade Jesus talat till sina lärjungar om vad det innebär att följa Jesus och vara en Jesu lärjunge.

Han hade sagt: "På samma sätt kan ingen av er vara min lärjunge, om han inte avstår från allt han äger." (Luk 14:33 FB). "Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig."(Matt 16:24 FB).

Detta kan låta väldigt hårt, och vi kan i dag höra förkunnelse som går ut på att Jesus egentligen inte menade det han sa, men att han i stället menade något helt annat än det han sa. Men de första lärjungarna trodde att Jesus menade precis det ha sagt då han talade om lärjungaskap.

Att bli kristen innebar för dem inte att få en ny fritidssysselsättning, något de kunde ägna sig åt då de hade tid och lust. Att bli kristen innebar för dem en total förvandling. Ett liv där Jesus var Herre. Ett liv där de satsade allt de hade och var i ett trosprojekt: Jesus är uppstånden och han lever i dag!

Två exempel på detta är Stefanos och Filippos. De hade valts att, tillsammans med fem andra att ansvara för den dagliga matutdelningen. Man kan tycka att det var en liten och obetydlig tjänst i församlingen. Men oavsett ställning och uppgift verkade Guds kraft i dem på ett övernaturligt sätt.

Stefanos (Apg 6:8-7:60)
Stefanos gjorde stora tecken och under bland folket. Genom anklagelsen från falska vittnen släpades han inför Rådet. Där höll han en lång utläggning om Israels historia som han avslutade med att anklaga Rådet för att ha dödat Jesus. Resultatet blev att Stefanos blev den förste kristne martyren då han stenades till döds.

Genom allt detta uppträder Stefanos utan något tecken på fruktan. Han hade givit upp allt och följt Jesus. Han hade givit upp ägodelar, tid, ja till och med sin egen kropp till Jesus. Han var fri. Han var osårbar. Han hade redan givit upp allt. Rådet kunde inte ta ifrån honom något. Det Stefanos en gång hade haft, var redan överlåtit till Jesus. Till och med hans eget liv.

I sina sista ord visar Stefanos att han var mer orolig för hur det skulle gå för dem som dödade honom än för sig själv: "Sedan föll han på knä och bad med hög röst: "Herre, ställ dem inte till svars för denna synd." Med de orden insomnade han." (Apg 7:60 FB)

Filippos (Apg 8:4-40)
Den andra av dessa två matutdelare, Filippos, undkom den kraftiga förföljelse som utbröt samma dag som Stefanos blev dödad, och lyckades fly norrut.

Men i stället för att gömma sig och hålla tyst om Jesus, fortsatte Filippos att förkunna var han än kom. I huvudstaden i Samarien gjorde Filippos under och tecken och förkunnade. En stor väckelse bröt ut i Samarien. Filippos blev sedan kallad till en öde väg i öknen där han fick leda en etiopisk man till att ta emot Jesus.

Det sista vi läser om Filippos i avsnittet var att han förkunnade evangeliet i alla städer han reste igenom (Apg 8:40)

Våra dagars kristna har mycket att lära av Stefanos och Filippos om vad det innebär att vara en lärjunge och följa Jesus. Att vara kristen kan aldrig bli en sidouppgift vid sidan av det "vanliga" livet. Att vara kristen var och är att ge sig själv till Jesus och följa honom i lydnad.

Över alla människor (Apg 2:17)

2009-03-30T22:10:00.000+03:00

Apostlagärningarna - Lektion 8

I förra lektionen såg vi på skillnaden mellan att bli född av Anden och att bli döpt av Anden.

Augustinus som levde på 300-talet sa: "När jag blir frälst får jag den Helige Ande, men när jag blir andedöpt får den Helige Ande mig."

Frälsningsarméns grundläggare William Booth såg det som viktigt att soldaterna blev döpta med den Helige Ande. Han skrev till sina officerare: "Ni måste leda era soldater in i det fulla förverkligandet av dopet med Den Helige Ande..... För att göra riktiga soldater måste ni sträva efter att inte bara få dem skilda från synden, utan oclså att få dem fyllda med den Helige Ande. Utan detta är de maktlösa i det stora arbete de fått sig pålagt."

Alla får vara med
Catherine Booth talar också om "detta Andens fulla dop över din själ", och säger: "Denna pingsupplevelse erbjuds alla kristna".

Detta framgår också klart i Apostlagärningarna. Både i läran och i praktiken. I talet på pingstdagen citerar Petrus profeten Joel och säger: "Det skall ske i de sista dagarna, säger Gud, att jag utgjuter min ande över alla människor." (Apg 2:17)

Alla får vara med:
-de unga: söner, döttrar och unga män
-de gamla: gamla män
-till och med de allra lägsta: tjänare och tjänarinnor

I Gamla Testamentet ser vi hur Gud utväljer individer och låter dem bli fyllda med den Helige Ande. Människor med en speciell uppgift: ledare, profeter och kungar. Från och med pingstdagen gäller löftet alla: "Jag utgjuter min Ande över alla människor".

När Jesus i Johannes 7 talar om pingstupplevelsen och om strömmar av levande vatten från vårt inre, säger han att de som lyssnade inte kunde uppleva detta där och då. "Detta sade han om Anden, som de som trodde på honom skulle få. Ty ännu hade Anden inte kommit, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad."(Joh 7 37-39). Men då pingsdagen kom, hade Jesus fått del av härligheten och Petrus förklarar detta i fortsättningen av sin pingstpredikan: "Gud har upphöjt honom med sin högra hand, och sedan han enligt löftet tagit emot den heliga anden av Fadern har han nu utgjutit den, så som ni här ser och hör." (Apg 2:33).

Jesus hade fått del av härligheten hos Fadern, och på grund av vad Jesus gjort, kunde lärjungarna bli fyllda med den Helige Ande.

Det är inte beroende på vår egen värdighet om vi får ta emot dopet med den Helige Ande. Det är bara beroende av Jesu värdighet. Och han är värdig. Allt är beroende på vad Jesus har gjort för oss. Genom sin död på korset har han gjort det möjligt för oss att bli frälsta och få evigt liv. Genom sin upphöjelse till Fadern har Jesus gjort det möjligt för oss att få del av den Helige Andes kraft på samma sätt som de första lärjungarna fick det. Grunden för allt är vad Jesus har gjort för oss och inte hur goda vi är i oss själva.

Resultatet
Jesus hade sagt att Lärjungarna skulle få kraft när den Helige Ande kom över dem. I fortsättningen av Apostlagärningarna ser vi hur denna kraft fungerar. På pingstdagen blev 3000 människor frälsta. Människor blir helade: "Silver och guld har jag inte, men vad jag har, det ger jag dig: I Jesu Kristi, nasaréns, namn: stig upp och gå!" (Apg 3:6).

När lärjungarna senare blir utspridda i landet på grund av förföljelse, fortsätter väckelsen, men nu på många fler platser. En liten grupp oansenliga människor i ett litet, ockuperat land, lyckas på några få år sprida kristendomen över hela Mindre Asien, Grekland och till världshuvudstaden Rom, trots förföljelse från de judiska ledarna.

Världsmakten Rom, med sin enorma krisgsmakt, börjar "krig" mot kristendomen. Massor av kristna blir avrättade, men ändå fler blir vunna för Kristus. Till slut (på 300-talet) "kapitulerar" världsmakten och gör kristendomen till statsreligion. Därefter fortsätter det bara. 10.000-tals människor blir frälsta varje dag. Även om vi i Västeuropa kan se en tillbakagång har det aldrig funnits så många kristna som i dag.

Det som började på pingstdagen och fortsättningen på det, är något som aldrig kunnat åstadkommas av mänsklig arbetsinsats, visdom, kunskap eller organisationsförmåga. Men det som var omöjligt i mänsklig kraft - det gjorde Gud. Genom människor.

Man vet inte vad den ursprungliga titeln var på Aposlagärningarna. Många menar att den borde hetat "Den Helige Andes gärningar", för den talar inte så mycket om vad apostlarna kunde göra, utan om vad den Helige Ande kunde göra genom människor som ställer sig helt till hans förfogande.

"Inte genom styrka, inte genom kraft, utan genom min Ande, säger HERREN Sebaot." (Sak 4:6 FB).

Löftet om att den Helige Ande skulle utgjutas blev verklighet för lärjungarna. Löftet fortsätter sedan att gälla och uppfyllas på alla generationers lärjungar till den dag då Jesus ska komma tillbaka.

"Vad betyder detta?" (Apg 2:12) - lektion 7

2009-03-23T08:07:00.000+02:00

Apostlagärningarna lektion 7

I den förra lektionen såg vi på de olika benämningarna på det lärjungarna upplevde på pingstdagen i Apg 2. Nu ska vi se mer på vad denna erfarenhet innebär, eller som folket som såg det hela frågade: "Vad betyder detta?" (Apg 2:12). För att kunna förstå händeslseutvecklingen i Apostlafärningarna måste man ha en förståelse för vad pingstupplevelsen innebär. Den erfarenheten är startskottet på hela utvecklingen och genom hela Apostlagärningarna fortsätter mäniskor att bli fyllda med den Helige Ande.

Tre uppfattningar
Det finns tre, mer eller mindre vanliga uppfattningar om vad dopet med den Helige Ande är och när det sker:
1/ Man blir döpt med den Helige Ande i förbindelse med dopet som barn eller vuxen. Man blir ju döpt i Faderna, Sonens och den Helige Andes namn.
2/ Man blir döpt med den Helige Ande då man blir frälst. När man blir pånyttfödd, blir man ju född av Anden. Man kan inte vara Guds barn utan att ha den Helige Ande.
3/ Dopet med den Helige Ande är en särskild erfarenhet som inte är densamma som att bli född på nytt. Den kan upplevas samtidigt som frälningsupplevelsen. Den kan också upplevas senare och man kan vara ett Guds barn utan att ha mottagit dopet med den Helige Ande.

Låt oss se hur dessa tre uppfattningar stämmer överens med de förhållanden som beskrivs i Apostlagärningarna. Det finns i Apg sex olika beskrivningar där människor blir fyllda med den Helige Ande:
Apg 2:1-4 Lärjungarna på pingsdagen
Apg 4:31 Bönemötet i Jerusalem
Apg 8:17 De nyfrälsta i Samarien
Apg 9:17 Paulus i Damaskus
Apg 10:44 Hedningarna i Kornelius hus
Apg 19:6 Lärjungarna i Efesos

1/ Det finns inget exempel i Bibeln där dopet med den Helige Ande automatiskt sker i förbindelse med dopet i vatten.
2/ Det finns exempel på att människor blir frälsta och fyllda av Anden samtidigt (Apg 10:44), men detta är inte det mest vanliga.
3/ Från de exempel vi har i Bibeln ser det ut som att dopet med den Helige Ande är en annan erfarenhet än att bli pånyttfödd. Normalt sett är det människor som redan är frälsta som blir fyllda med den Helige Ande (Apg 2:1-4; 4:31; 8:17; 19:6).

Född av Anden - fylld av Anden
Alla kristna har den Helige Ande. När vi blir pånyttfödda, kommer den Helige Ande in i den troende och vi blir ett "tempel för den Helige Ande". Men der ser ut att vara skillnad på att vara född av Anden och att vara fylld av Anden.

Apostlarna var vid tiden för Jesu himmelsfärd verkligen Guds barn. De hade:
-lämnat allt och följt Jesus (Matt 19:27; Mark 10:28)
-förkunnat och helat sjuka ( Luk 9:1-2)
-kastat ut onda andar (Luk 10:17)
-sina namn skrivna i himmelen (Luk 10:20)
-blivit renade från sina synder (Joh 13: 10-11; Joh 15:3)
-frid med Gud (Joh 20:19-21)
-blivit utsända av Jesus (Joh 20:21)
-hållit Jesu ord (Joh 17:6)
-de var inte av denna världen (Joh 15:19: Joh 17:14)
-de tillhörde Fadern och Sonen ( Joh 17:9-19)
-de var delaktiga i den gudomliga livet (Joh 15:5)
-de trodde att Jesus var Guds son (Joh 17:8; Joh 16:27)
-de trodde på Jesu uppståndelse. De till och med såg honom efer uppståndelsen (Rom 10:9)
-Jesus kallade dem bröder (Joh 20:27)
-de tog emot den Helige Ande (Joh 20:22)

Men även om de bar alla tecken på att verkligen vara kristna, säger Jesus till dem att om några få dagar ska de bli döpta med den Helige Ande.
De var födda av Anden, men inte döpta med Anden.

I Samaria bröt väckelsen ut (Apg 8). Människor tog emot Guds ord, kom till tro och lät döpa sig (v.12-14). Då apostlarna i Jerusalem fick höra detta, reste Petrus och Johannes till Samaria för att be att de nyfrälsta skulle bli fyllda med den Helige Ande "eftersom Anden ännu inte fallit på någon av dem" (Apg 8:16 FB). De var födda av Anden men inte fyllda av Anden.

Strömmar av levande vatten
Om vi är födda av Anden, om vi redan har Guds Ande, hur kan vi då ta emot Anden ännu en gång? Vi kan väl inte ta emot det som vi redan har?

Detta är frågor som många ställer sig i dag. Vi kan kanske få hjälp att förstå detta om vi använder två händelser ur Jesu liv.

I Joh 4 talar Jesus med en kvinna från Samarrien. Jesus säger till henne att det vatten som han ger blir en källa i den som dricker det. En källa som "flödar fram och ger evigt liv" (Joh 4:14 FB).

Detta är vad som händer då jag blir frälst, född på nytt. Jag får en källa i mig. Guds Ande bor i mig och jag får låta Gud frigöra denna källa i mig så att så mycket som möjligt av Guds liv kan komma fram i mitt liv.

I Joh 4:37-39 talar Jesus om det som skulle ske efter hans himmelsfärd, vid pingsten. Här säger Jesus om den den som tror: "Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram" (Joh 7:38 FB). "Från hans innersta" betyder att något kommer fram ur det som vi redan har inom oss. Här talar Jesus om pingstupplevelsen. Dopet med den Helige Ande är att den källa som Gud gav mig vid frälsningen, frigörs och får lov att strömma ut på ett nytt och mer kraftfullt sätt.

Då lärjungarna blev fyllda med den Helige Ande på pingstdagen, blev Guds liv i dem frigjort. De fick en ny frimodighet och Andens gåvor började fungera i deras liv.

Pingsupplevelsen

2009-03-15T07:26:00.000+02:00

Apostlagärningarna - lektion 6

Förra avsnittet handlade om hur man kan tolka Apostlagärningarna. Även om varje enskild berättelse i Apostlagärningarna inte är normerande, så finns det en mönsterbild som går igenom hela boken: Gud kan göra det omöjliga med människor som satsar hela sitt liv på att följa Honom. Petrus, Stefanus, Filippus, Paulus och många fler. Allt pekar på att Gud kan göra ett obegränsat verk genom dem som lever i en obegränsad överlåtelse.

Pingstupplevelsen
Det grekiska ordet för pingst betyder femtio. Pingsdagen var den femtionde dagen efter påskdagen.

Påsken firades till minnet av befrielsen från slaveriet i Egypten. Genom blodet från offerlammet blev människor räddade (2 Mos 12). Denna påsk fick sin fullbordan då Jesus gav sitt liv som ett offerlamm för att frälsa var och en som tror.

Pingsten firades som en glad skördefest. Man prisade Gud för den nya skörden (3 Mos 23:15-22). "När pingstdagen kom" (Apg 2:1) blev det också en glad skördefest. Den dagen blev tre tusen människor "skördade" till Guds rike (Apg 2:41). Pingsten firades också till minnet av att Gud gav lagen på Sinai, skrivet på två stentavlor (2 Mos 19-31). Då skrevs lagen på stentavlor. Då Anden föll över lärjungarna blev lagen inskriven i människors hjärtan.

Då lärjungarna var samlade kom det plötsligt ett dån från himlen och tungor som av eld satte sig på var och en av dem. De blev alla fyllda med den Helige Ande och började tala i tungomål, ett språk de inte hade lärt sig. Detta drog till sig stor uppmärksamhet. Många människor samlades för att se vad som hände.

Under pingsthögtiden hade det samlats judar från alla världen hörn och de blev förvirrade då de hörde sitt eget språk talas av män som de visste kom från Galiléen. Det visste inte vad de skulle tro och de frågade: "Vad betyder detta?" (Apg 2:12). Några trodde till och med att lärjungarna var berusade.

Pingsdagen var den dag då både löftet och befallningen i Apg 1:8 började uppfyllas. Gud mötte lärjungarna på ett nytt sätt, med en ny kraft som gjorde att lärjungarnas okontrollerade uppförande väckte både förskräckelse och undran. Om lärjungarna den dagen inte kunde ha full kontroll och uppföra sig respektabelt, får vi försöka förlåta dem. Gud mötte dem. Väntan på det som var lovat var slut, och lärjungarna lät sig villigt ryckas med av Andens nya vind utan reservationer.

Många namn
Vi använder många olika namn då vi talar om frälsningen: frälst, pånyttfödd, blivit kristen, omvänt sig, blivit ett Guds barn, mött Herren m.fl.

När vi ska försöka beskriva pingstupplevelsen använder vi også många namn: döpt med den Helige Ande, fylld av den Den Helige Ande, andedöpt, mött Herren på nytt, blivit förnyad, den andra välsignelsen m.fl.

Ibland blir det till och med långa diskussioner om de olika namnen och vad de egentligen betyder och vad som är skillnaden mellan dem. Låt oss se hur Bibeln använder begreppen för att beskriva denna händelse.

Jesus säger i Apg 1:5 "ni skall bli döpta med den helige ande om bara några få dagar."

I Apg 1:8 säger Jesus: "ni skall få kraft när den helige anden kommer över er."

Det är ingen tvekan om att dessa två förutsägelser av Jesus pekar fram mot det som hände med lärjungarna på pingstdagen. Men då dessa två förutsägelser går i uppfyllelse står det att "alla fylldes av helig ande" (Apg 2;4).

Här används det alltså tre olika namn på samma erfarenhet:
-döpt med den helige ande
-den helige ande kommer över dem
-fylld av helig ande
Dessa tre beteckningar är de som genomgående används i det Nya Testamentet. De används i följande sammanhang:

Den Helige Ande kommer över någon:
Matt 3:6; Mark 1:10; Luk 3:22 och Joh 1:32. Beskriver då den Helige Ande kommer över Jesus
Apg 1:8 Jesus säger det till lärjungarna
Apg 8:16 De nyfrälsta i Samarien
Apg 10:44 Kornelius och människorna i hans hus
Apg 19:6 Lärjungarna i Efesos

Döpt med den Helige ande
Matt 3:11; Mark 1:8; Luk 3:16; Joh 1:33; Apg 11:16 Johannes döparen om att Jesus ska döpa med den Helige Ande
Apg 1:5 Jesus om lärjungarna
1 Kor 12:13 Om församligne i Korint

Fylld av den Helige Ande
Apg 2:4 Lärjungarna på pingstdagen
Apg 4:31 Bönemöte i Jerusalem
Apg 9:17 Ananias till Paulus
Ef 5:18 Till församlingen i Efesos

Då lärjungarna blev fyllda med den Helige Ande var den stora frågan "Vad betyder detta?" (Apg 2:12). Samma fråga kan vara lika aktuell i dag. Vi kommer tillbaka till det i nästa lektion.
-Vad innebär det att bli döpt med den Helige Ande?
-Har inte alla kristna den Helige Ande?

Att tolka Apostlagärningarna

2009-03-10T06:32:00.001+02:00

Apostlagärningarna - lektion 5

Det första kapitlet i Apostlagärningarna avslutas med attt man utser en ersättare för Judas. Jesus hade haft tolv apostlar och man ville upprätthålla tolvtalet. Erättaren blir Mattias, och han utses genom att kasta lott (Apg 1:26). Betyder det att man ska utse ledare i församlingen i dag genom att kasta lott? Betyder det att det bibliska sättet att utse ledare på är att kasta lott?

De flesta menar nog att man inte ska följa detta exempel bokstavligt. Men om vi inte ska följa Apostlagärningarna "som det står skrivet", hur ska vi då tolka Apostlagärningarna?

Deskriptiv eller normativ
Apostlagärningarna är en deskriptiv (=beskrivande) bok. Den berättar vad som verkligen hände. Den är en historisk bok. Men är den också en normativ bok? En bok som sätter upp normer och regler? De händelser som beskrivs i Apg är de avsedda att varar mönsterbilder för hur vi ska leva, organisera församlingar och göra andliga erfarenheter?

De flesta bibeltroende människor läser, mer eller mindre omedvetet, Apg som en normativ bok. En bok som talar om hur saker och ting bör eller ska göras.

Detta är ofta orsaken till splittring bland kristna i många trosfrågor. Ska den enskilda församlingen vara självstyrande eller ska det finnas en central huvudorganisation? Måste man tala i tungor för att vara andedöpt? Ska man äga allt tillsammans inom församlingen?

Ett tydligt exempel
Låt oss gå tillbaka till exemplet med Mattias, den tolvte aposteln i Apg 1. Om händelserna i Apg skulle vara normativa för all kristna i alla tider så måste slutsatsen bli denna: "Det bibliska sättet att utse ledare i församlingen är genom att kasta lott". Mycket få kristna skull vara villa att skriva under på den trossatsen. Jag tror inte att det finns någon församling som använder den metoden då man ska tillsätta nya ledare. Men ändå är det ofta på liknande sätt, utifrån en enskild vers i Apg, som människor bildar sig en en uppfattning om vad som är bibliskt.

Men låt oss fortsätta på detta spår för att se var vi hamnar. Låt oss säga att vi vill bilda en absolut biblisk församling och att vi håller på att skriva trosläran för den församlingen. Vi har kommit fram till kapitlet "Tillsättning av ledare i församlingen". Då väljer vi som första trossats: "Ledare i församlingen ska tillsättas genom att kasta lott", och så hänvisar vi till Apg 1:26.

Denna trossats håller bra ända tills vi en dag kommer fram till det sjätte kapitlet i Apg. Där tillsätter man också ledare i församlingen, men här sker det genom val. Nu börjar vi få lite problem med vår troslära. Men eftersom vi fortfarande har uppfattningen att händelserna i Apg är normativa, korrigerar vi vår troslära lite grand. Efter den första troartikeln lägger vi till: "Gäller endast tillsättning av apostlar". Därefter skriver vi en ny tilläggstrossats som lyder: "Övriga ledare tillsättes genom val". Nu har vi två trossatser under avdelningen "Tillsättning av ledare".

Detta håller bra tills vi en annan dag kommer till det trettonde kapitlet i Apg. Där blir Paulus och Barnabas utsedda till apostlar (Apg 13:1). Fram till den tidpunkten hade Paulus och Barnabas varit profeter och lärare, men här avskiljs de till att bli apostlar (Apg 14:14). På vilket sätt tas de ut till att bli apostlar? Genom fasta, bön, ett profetiskt budskap och handpåläggelse.

Inte nog med det. I kapitel fjorton möter vi ett fjärde sätt att utse ledare i församlingen. En överordnad ledare utser ledare i församlingen (Apg 14:23).

Tidigare hade vi två trossatser. Nu har vi problem.

Detta är ett tydligt exempel. De flesta är nog överens om att man inte kan tolka Apg på detta sätt. Det kan vara viktigt att tänka på detta då man läser en historisk bok i Bibeln, så att vi inte drar ur lära från det som det inte var meningen att vi skull dra ut lära från.

Hela Bibeln är Guds ord
Hela Bibeln, från början av 1 Mosebok till slutet av Uppenbarelseboken är Guds ord.

Sora delar av Bibeln är normativ. Mycket normativ. Gud vill inte att vi ska vara osäkra på vad det innebär att vara kristen och följa honom.

Men även om Bibeln är det sanna rättesnöret för den kristna tron, så betyder det inte att vi ska följa allt som finns beskrivet i Bibeln. Vi ska till exempel inte begå äktenskapsbrott och mörda även om vår förebild David gjorde det. Vi ska till exempel inte sträva efter att bli osams och komma i häftiga gräl med andra kristna, även om vår förebild Paulus gjorde det (Apg 15:39).

Vi kan inte ta ut en mening ur Bibeln och gör en lära av det. Bibeln är en sann bok. De historiska böckerna berättar vad som verkligen hände. Inte vad som borde ha hänt.

I Bibeln kan vi hitta händelser
-som vi ska följa
-som vi absolut inte ska följa
-där det inte klart framgår om vi ska följa det eller inte (t.ex. berättelsen om Mattias)

Speciellt då vi läser de historiska, berättande böckerna i Bibeln måste vi känna till Bibeln lära i övrigt för att kunna avgöra om det vi läser är avsett att vara normativt eller inte för oss.

Peter Baronowsky

Han skall komma tillbaka

2009-03-02T16:35:00.000+02:00

Apostlagärningarna - Lektion 4

I förbindelse med Jesu himmelsfärd i Apg 1, när lärjungarna var tillsammans med Jesus för sista gången, var det tre budskap de fick ta emot:
1/ Ett löfte: "Ni skall bli döpta med helig ande" (Apg 1:5)
2/ Ett uppdrag: "Ni skall vittna om mig" (Apg 1:8)
3/ Ett hopp (som occkså var ett löfte): "Han skall komma tillbaka" (Apg 1:11)

Löftet var ämnet förra avsnittet. Uppdraget kommer att bli ämnet för kommande avsnitt. Men låt oss nu stanna inför hoppet om att Jesus skulle komma tillbaka.

Jesus skulle komma...
I Gamla Testamentet (GT) är detta ett huvudtema. Frälsaren, Messias, skulle komma för att frälsa sitt folk.

Men detta, att Messias skulle komma skildras i GT på två olika oförenliga sätt. Den ödmjuke, lidande tjänare pekar fram mot Jesus första tillkommelse. Det andra sättet som beskriver Jesu tillkommelse, den kommande världshärskaren, pekar mot Jesu andra tillkommelse. Många Messias-profetior uppfylldes under Jesu liv på jorden. Men ännu fler av Messasprofetiorna är ännu inte uppfyllda. De kommer att uppfyllas då Jesus kommer tillbaka. Detta är säkert en av orsakerna att det var så svårt för många av judarna att se Jesus som den utlovade Messias. De kunde se att många profetior blev uppfyllda genom honom, men många förblev ouppfyllda.

Dessa två slag av Messias-profetior i GT står ibland tillsammans, sida vid sida. Ett exempel på det kan vara Sakarja 9, verserna 9 och 10.

Vers 9 talar om en ödmjuk man som rider in i Jerusalem på en åsna. Det har hänt. Det hände då Jesus på palmsöndagen hade sitt intåg i Jerusalem (Matt 21:1-11). Denna profetia gällde Jesu första tillkommelse.

I vers 10 möter vi en helt annan situation. Här möter vi en världshärskare. Hans välde omfattar hela jorden. Det handlar om en total nedrustning och fred på jorden. Denna profetia beskriver fridsriket, tusenårsriket, som ska återupprättas när Jesus kommer tillbaka den andra gången.

...och komma tillbaka
I Apg 1 har Jesus fullgjort uppdraget för sin första tillkommelse. Lärjungarna lämnas kvar med dessa ord: "Han skall komma tillbaka på samma sätt som ni har sett honom fara upp till himlen" (Apg 1:11).

Jesus andra tillkommelse är ett starkt dominerande ämne i Nya Testamentet (NT). Någon har räknat ut att det omnämns i genomsnitt var 25:e vers i NT. Det finns säkert inget annat ämne som tas upp lika ofta. Om den Helige Ande, som har inspirerat NT, har gett Jesu tillkommelse en så framträdande plats i NT, borde det också få en stor plats i vår förkunnelse och i vårt medvetande.

Jesu andra tillkommelse i NT blir också beskrivet på två helt olika, oförenliga sätt:
1/ Som en tjuv om natten (1 Tess 5:2). En tjuv om natten innebär att någon kommer oväntat och osynlig, tar något med sig och därefter försvinner lika osynlig som då han kom. Det som märks på jorden i den situationen är bara att en mängd människor försvinner. Två ligger i samma säng, en tas bort och den andre blir kvar. Två skall mala vid samma kvarn. en tas bort och den andra blir kvar (Luk 17:34-35).

2/ Alla skall se människosonen komma (Matt 24:30). Här talas det inte om att komma tyst och osynlig som en tjuv om natten. Här kommer Jesus synlig, tillsammans med himmelens härskaror (Upp 19:14). Alla skall se honom. Hela universum ackompanjerar hans tillkommelse. Det blir solförmörkelse, månen mister sitt sken, stjärnorna faller och himmelens makter skakas(Matt 24:29). Blod och eld och moln av rök (Apg 2:19). Det ser ut som om det till och med kommer att vara en musikkår som spelar. I varje fall nämns basunerna (Apg 24:31). Detta handlar verkligen inte om en tjuv om natten.

Dessa två beskrivningar kan inte ske samtidigt. Det är omöjligt att komma tyst och osynlig och samtidigt komma fullt synlig med dunder och brak.

En möjlig (och trolig) förklaring kan vara att Jesu återkomst inleds med uppryckandet (1 Tess 3:17). Då ska de som dött i tron först stå upp och så ska vi som fortfarande lever tillsammans med dem bli uppryckta och möta Herren i skyarna för att sedan alltid vara tillsammans med honom.

Därefter kommer den stora verdermödan över jorden som Jesus talar om i Matt 24. Då ska det bli en större nöd på jorden än det någonsin varit tidigare.

Denna vedermödans tid avslutas, enligt Jesu undervisning i Matt 24:29 med att Jesus kommer synlig tillbaka till jorden med de troende för att upprätta sitt fridsrike.

Förlossning
Budskapet om Jesu snara återkomst var starkt och levande bland de först kristna. Det borde det också vara för oss. Budskapet om Jeus återkomst har aldrig varit avsett som ett skrämmande budskap, utan som ett tröstens budskap: "Ge nu varandra tröst med dessa ord" (2 Tess 4:18).
Jesus säger också, då han talar om den sista tidens händelser: "När allt detta börjar ske, så räta på er och lyft era huvuden, ty er befrielse närmar sig." (Luk 21:28).

Detta är ett tröstens budskap till Guds församling. Det finns många som spår jordens undergång. Men Jesus talar inte om undergång då han talar om vedermödan, han talar om födslovärkar ( Matt 24:8). Även om födslovärkar är smärtsamt talar det ändå om nyfödelse och hopp. Guds barn förbereder sig inte för undergång, men för förlossníng.

Löftet om den Helige Ande

2009-02-23T19:28:00.001+02:00

Apostlagärningarna - lektion 3

"Lämna inte Jerusalem utan vänta på vad Fadern har utlovat, det som ni har hört av mig. Ty Johannes döpte med vatten, men ni skall om några dagar bli döpta i den helige Ande." (Apg 1:4-5)

I det första kapitlet i Apostlagärningarna talar Jesus om den Helige Ande som lärjungarna skulle få ta emot om bara några få dagar. Vi ska nu se på bakgrunden till detta löfte och i kommande lektioner ska vi se på vad detta dop med den Helige Ande innebär.

Löftet
"...om några dagar bli döpta i den helige Ande." (Apg 1:5), "Men när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft..." (Apg 1:8).

Nu var man nästan framme. Nu skulle det snart ske. Om bara några få dagar. Men detta var ingen ny plötslig tanke från Guds sida. Gud hade tänkt detta flera hundra år tidigare. Då Jesus talar om dopet med den Helige Ande säger han: "...vänta på vad Fadern har utlovat, det som ni har hört av mig" (Apg 1:4).

Fadern hade lovat det för länge sedan och Jesus hade ofta talat om det. Nu var väntetiden snart slut.

Det som Fadern lovat...
Mer än 700 år tidigare hade Fadern genom profeten Jesaja lovat att utgjuta sin Ande: "... detta till dess att Anden från höjden blir utgjuten över oss och öknen blir ett bördigt fält..." (Jes 32:15). Även profeten Joel bär fram löftet om att Gud ville utgjuta sin Ande över alla människor (Joel 3:1-5). Det är också den profetian från Joel som Petrus citerar i sin predikan på pingstdagen (Apg 2:17-21).

Johannes döparen introducerar Jesus, när Jesus ska börja sin offentliga verksamhet. Jesus presenteras på två sätt med två olika uppdrag:
1/ "Se Guds lamm, som tar bort världens synd." (Joh 1:29)
2/ "...han är den som döper i den helige Ande." (Joh 1:33)

Lammet som räddar livet var väl känt sedan den första påsken i Egypten då lammets blod hade makt att frälsa var och en som tog sin tillflykt till det (2 Mos 12).

Nu säger Johannes döparen om Jesus: Det är han som är det lammet. Det är han som genom sitt blod ska ta världens synd på sig. Men Fadern upprepar också genom Johannes löftet om att den Helige Ande skulle bli utgjuten. Och han säger att det är Jesus som ska göra det: "Han skall döpa er i den helige Ande och i eld." (Matt 3:11).

Det är dessa två saker som är utgångspunkten för Frälsningsarméns teologi: Blod och eld. Blodet som frälser från all synd och den Helige Andes eld som ger kraft till att vara Jesu vittnen på jorden.

Fader hade alltså lovat att utgjuta sin Helige Ande över människorna. Både genom profterna i det gamla testamentet och genom Johannes döparen i det nya testamentet. Också Jesus hade talat ingående om att den Helige Ande skulle komma.

...det som ni har hört av mig (Apg 1:4)
Den Helige Ande var ett huvudtema när Jesus hade sitt tal till lärjungarna i Joh 14-16. Jesus säger till och med till lärjungarna att det är det bästa för dem att han lämnar dem. För först när han har lämnat dem skulle den Helige Ande komma till dem (Joh 16:7).

I Joh 7:37-39 talar Jesus om det som skulle hända när den Helige Ande skulle komma över dem. Livet skulle på ett nytt sätt kanaliseras genom lärjungarna. Jesus liknar det nya livet med strömmar av levande vatten som väller fram från lärjungarnas inre. Men detta skulle först ske när Jesus förhärligats, fått del av härligheten.

Apg 1 handlar om slutet av Jesu offentliga verksamhet på jorden. Den första delen av Hans uppdrag var slutfört. Det skedde på korset då Jesus uttalade orden "det är fullbordat". Han gav sitt liv för att vi skulle få leva. Jesus skulle nu bli förhärligad. Han skulle bli upphöjd till Faderns högra sida. Därefter skulle den Helige Ande bli utgjuten över lärjungarna.

Det första hade skett, det andra skulle snart ske. De skulle bli döpta med den Helige Ande.

...ända till jordens yttersta gräns

2009-02-12T21:45:00.000+02:00

Apostlagärningarna - lektion 2

"I min första bok, ärade Theofilus, skrev jag om allt som Jesus gjorde och lärde" (Apg 1:1)

Med de orden inleds Apostlagärningarna (Apg). I sitt evangelium hade Lukas berättat om Jesu liv och lära. Jesus kom inte bara med en ny lära. Han kom i första hand med ett nytt liv. Han gjorde först och lärde sedan (Apg 1:1). Hans lära var på många sätt en förklaring av det övernaturliga liv alla kunde se att Jesus levde.

När vi kommer i den situationen attt det blir alltför stort avstånd mellan det liv vi lever och det vi lär, då bli också vår lära ett försök att föklara det ingen kan se fungera. Och det är svårt. Intresset för en lära som inte uttrycker sig i livet avtar fort, och vi får försöka att dra uppmärksamhet till vår lära genom aktiviteter och tidsfördriv. Men där livet fungerar kommer det snart att finnas en grupp människor som är intresserade i att veta vad det är som händer.

Petrus första tal på pingstdagen i Apg 2 är egentligen bara ett försök att förklara det alla kunde se. De frågade: "Vad betyder detta?" (Apg 2:12). De såg något och ville gärna veta vad det var.

Det Jesus gjorde och lärde
Apostlagärningarna är en naturlig fortsättning på Lukasevangeliet. Lukasevangeliet berättar om vad Jesus gjorde och lärde från början, i sin jordiska kropp.

Apostlagärnngarna är fortsättningen på det som Jesus gjorde och lärde, nu genom församlingen: Kristi nya kropp på jorden.

Indelningen
För att få översikt över boken vi studerar kan det vara till hjälp att dela upp den i naturliga delar.

Ett sätt att dela in Apostlagärningarna på är att gå efter huvudpersonen. I kapitel 1-12 är det Petrus som står i centrum för det som sker. I kapitel 13-28 övertas den rollen av Paulus.

Ett annat sätt att dela in Apostlagärningarna på är att göra indelningen efter Jesu ord: "Men ni skall få kraft när den heliga anden kommer över er, och ni skall vittna om mig i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns." (Apg 1:8). Här blir indelningen geografisk. Jerusalem - Judeen och Samarien - till jordens yttersta gräns.

I Jersusalem
Kap.1-7 (ca 30-35 e.Kr.)
Det var där det började. Jesus löfte i Apg 1:5 blir uppfyllt, och lärjungarna blir döpta med den Helige Ande. Den första dagen blev 3000 människor frälsta. De fortsatte att hela de sjuka och uppfylla hela Jerusalem med sin undervisning. Församlingen i Jerusalem växte trots motstånd. Församlingen organiserade sig och inrättade olika tjänster i församlingen.

Men motståndet tilltog och Stefanos blev den förste martyrern. Samma dag som Stefanus stenades utbröt det en hälftig förföljelse i Jerusalem.

I Judeen och Samarien
Kap 8-11:18 (ca 35-36 e.Kr)
Resultatet av förföljelsen blev att de kristna spriddes ut i Judeen och Samarien. Väckelsen spred sig tillsammans med de som hade fått fly från Jerusalem. Filippos som blev utvald tillsammans med Stefanos att sköta matutdelningen i församlingen, kom till huvudstaden i Samarien. Där bröt det ut en kraftig väckelse, och Petrus och Johannes reste dit för att hjälpa Filippos att ta hand om de nyfrälsta. Vid den här tiden verkade Petrus också i Samarien och de första hedningarna blev frälsta i Cesarea (kap.10)

Till jordens yttersta gräns
Kap 11:19 - kap 28 (ca36 - 2009? e.Kr)
Några av de fördrivna lärjungarna under förföljelsen i Jerusalem kom till Antiokia. Där bildades den första hedningekristna församlingen. Det var från församlingen i Antiokia som Paulus senare blev utsänd till sina missionsresor.

Så spreds kristendomen i alla möjliga riktningar och då Apostlagärningarna slutar finner vi Paulus i dåtidens geografiska centrum, Rom.

Avslutningen
Apostlagärningarna avslutas plötslogt i det 28:e kapitlet. Den finns inget slutord eller epilog som avslutar boken. Det kan se ut som om boken aldrig blev färdigskriven.

Men även om boken slutar efter det 28:e kapitlet så slutar inte gärningarna där. Apostlar och lärjungar fortsatte att skriva ner sina liv där boken slutar. Generation efter generation.

Också i dag skrivs det kapittel i den boken. De skrivs av den Helige Ande i människors liv. Människor som har bestämt sig att följa Jesus. Tänk om kapitlen som du och jag skriver kunde vara lika inspirerande och trosstärkande som de 28 första kapitlen.

Peter Baronowsky

Apostlagärningarna - Introduktion

2009-02-07T21:30:00.000+02:00

Serien om Apostlagärningarna har tidigare varit publicerad i det norska Krigsropet under vinjetten Krisgsropets Bibelskole.
Välkommen att följa med på en resa genom av av de mest dramatiska bibelböckerna. Den skildrar ett skeende som kom att förändra hela världshistorien.

Inledning
Två människor har blivit använda till att skriva mer än hälften av det Nya Testamentet. Den ena heter Paulus och han har skrivit huvuddelen av de brev vi har i Nya Testamentet. Den andre är författaren till Apostlagärningarna, Lukas.

Vi ska först se på Apostlagärningarna generellt. Därefter ska vi stanna vid speciella händelser och frågeställningar av intresse. Genomgången kommer att vara mer tematisk än systematisk. Vi kommer att ta upp speciella teman vi möter i Aportlagärningarna och vi kommer inte att kommentera texten vers för vers.

Apostlagärningarna (Apg)
Apostlagärningarna är den enda boken av sitt slag i Bibeln.
-Evangelierna berättar om Jesu liv på jorden
-Breven förmedlar kristen undervisning
-Uppenbarelseboken är en profetisk framtidsvision
-Apostlagärningarna är en historisk bok. Den förmedlar inte i första hand en lära, vad som borde ha hänt, men den berättar vekligheten, det som verkligen hände.

Aposlagärningarna fortsätter där evangelierna slutar. Den ger oss den yttre ramen och förhållandena som breven skrevs under. Men även om Apostlagärningarna i första hand inte är en lärobok i kristet liv, så har vi, dagens kristna, oändligt mycket att lära av de människor vi möter i den här boken. Vi har också i boken en oändlig källa till inspiration när vi läser vad Gud kan göra genom människor som satsar hela sitt liv på att följa Honom.

Lukas
Författaren till Apg är Lukas. Han har också skrivit Lukas evangelium. När vi läser de inledande verserna i Lukas och Apg ser vi att bägge är adresserade till samma person, Teofilus. I Apg 1:1 hänvisar också Lukas till sin första bok som är Lukasevangeliet.

Bibeln berättar inte speciellt mycket om denne Lukas: Han blir bara omämnd tre gånger: Kol 4,14; 2 Tim 4:11; och Filemon 23. Men med de upplysningar vi får om Lukas kan vi med stor sannolikhet dra följande slutsater:
-Lukas var läkare från Antiokia. Han var hednakristen och den enda icke-judiksa författaren i Nya Testametet.
-Lukas var inte med från början. Han blev antagligen kristen då de kristna började spridas ut från Jerusalem efter pingsten.
-Lukas var en trogen medarbetare till Paulus och följde honom på flera resor (långa stycken i Apg är skrivna i vi-form):
-Lukas var också tillsammans med Paulus under fängesletiden i Rom. Det är troligt att det var under den tiden Lukas skrev Apostlagärningarna, tidigt på 60-talet e.Kr., samtidigt som Paulus skrev flera av sina brev.

Hisroriskt dokument
Lukas var vetenskapsman. Han arbetade med stor omsorg och noggrannhet. Han beskriver det själv i inledningen av Lukasevangeliet: "...och efter att grundligt ha satt mig in i allt ända från början har nu också jag beslutat att i rätt ordning skriva ner det för dig, högt ärade Theofilos, för att du skall förstå att de upplysningar du har fått är tillförlitliga." (Luk 1:3-4).

Apg är i stort sett det enda dokument som behandlar kristendomens utveckling åren 30-60 e.Kr. Men trots det finns det en mängd sakupplysningar i Apg som kan kontrolleras och som visar att Lukas var kunskapsrik och exakt i sina beskrivningar. Han ger korrekta upplysningar:
-om en rad geografiska platser
-om judiskt rättsväsen, partier, överstepräster och tempelvakter
-om romerskt rättsväsen, titlar, domstolar, romerska medborgares privilier och arméns organisation
-om sjöresor och navigation
-om grekisk religion

Allt detta har bidragit till att man ser på Apg som ett trovärdigt historiskt dokument som:
-beskriver uppfyllelsen av en mängd förutsägelser från det gamla testamentet och från Jesus
-beskriver hur en liten grupp vettskrämda människor blir förvandlade genom Guds kraft och blir utrustade till att få hela det etablerade samhället att rubbas
-beskriver vad ett rikt kristenliv kunde innebära den gången och vad det kan innebära i dag.

Förebilder

2009-01-29T22:27:00.000+02:00

Den naturliga utvecklingen är att ha förebilder för att sedan själv bli en förebild, på samma sätt som det är naturligt att först ha föräldrar för att sedan själv bli förälder.

Hebreerbrevet 13 - Förebilder

A - Översikt över Hebreerbrevet 13
v. 1-6 Praktiska råd om:
-broderskärlek
-gästfrihet
-förhållande till dem som har det svårt
-äktenskap och samliv
-förhållande till pengar
v.7 Ha goda förebilder
v.8 Jesus är densamme i går, i dag och i evighet
v.9-12 Främmande läror
v.13-17 Tre slags offer
v.18-25 Avslutning av brevet

B - Kommentar Hebr 13
Förebilder - vers 7
En av de metoder Gud använder för att föra sitt folk framåt är att använda förebilder. Gud vill att vi ska ta dem som exempel som gått före oss och vunnit seger. Genom att studera deras liv, förhållande till Gud och till andra mäniskor, ska vi lära och bli inspirerade.
"Likna dem som genom tro och tålamod får sin del av vad Gud har lovat" (6:12)..."Låt oss sporra varandra,,," (10:24)....och "ta efter deras tro" (13:7).

Den naturliga utvecklingen är att ha förebilder för att sedan själv bli en förebild, på samma sätt som det är naturligt att först ha föräldrar för att sedan själv bli förälder.

Paulus skriver om sig själv: "Ta mig till föredöme" (1 Kor 4:16). En av dem som tog Paulus till förebild var Timotheus. Efter en tid skriver Paulus till Timotheus och talar om att nu är det hans tur: ".. var en förebild" (1 Tim 4:12).

Tre slag av offer v.13-17
Här talas det om tre slags offer som hör till det normala kristenlivet.
1/ Att dela Hans smälek (Vers 13). Det kan kosta att bli kristen. Den som vill följa Jesus kan inte räkna med att bli populär i världen. Han måste räkna med motstånd. För var och en som helhjärtat vill följa Jesus, blir automatiskt en anklagelse till alla som avvisar Honom eller som lever ett halvhjärtat kristenliv.
Jesus säger: "Den som inte bär sitt kors och följer efter mig kan inte vara min lärjunge" (Luk 14:27).

Korset har två armar. En som sträcker sig uppåt och en som sträcker sig ut åt sidorna. Dessa två armar kan illustrera de resterande två slagen av offer.

2/ Lovprisningsoffer (vers 15)
Det talar om vårt förhållande till Gud genom bibelläsning, bön, lovprisning och tillbedjan.
Gud vill ha din lovprisning. Lovprisning till Gud öppnar dig för hans närvaro och hans kraft. Det kommer du att behöva för att ge det tredje slaget av offer.

3/ Ge det vidare, göra gott, dela med andra (vers 16).
Det handlar om vårat förhållande till andra människor i ord och i handling.
Det är av avgörande betydelse att leva i balans mellan vår tjänst inför Gud och vår tjänst för människor. Många kristna har förlorat balansen och lever bara i en av dessa.

Avslutning V.18-25
Låt oss avsluta den här serien från hebreerbrevet genom att be en bön från avslutningsversarna:
"Må fridens Gud ...styrka er i allt gott, så att ni kan göra hans vilja. Må han låta det som behagar honom förverkligas i oss genom Jesus Kristus. Hans är härligheten i evigheters evighet, amen" (13: 20-21)

C - Uppgifter för självstudium eller samtal
v. 1-6
Gå igenom de praktiska råd vi får i dessa verser och diskutera:
1/ Vad betyder de i praktiken?
2/ Vad kan vi göra för att följa dessa råd bättre?

v.7-12
3/ Samtala om utveklingen från att ha förebild till att bli förebild.
4/ Hur länge behöver vi förebilder?
5/ Hur blir man en förebild?

v.13-17
Diskutera de tre slagen av offer
6/ Vilket tycker du det är lättast att offra?
7/ Vilket tycker du är svårast att offra?
8/ Vad blir resultatet om vi får obalans i vårt kors?
9/ Den vertikala armen är längre än den horisentala armen på korset. Tycker du att den borde vara så också i vårt kristna liv?

Vers för eftertanke och meditation
Så vill vi genom honom ständigt framböra lovsång till Gud, en frukt från läppar som prisar hans namn. (vers 15)

Detta var det sista avsnittet i serien om hebreerbrevet. De övriga avsnitten hittar du här>>

peppebaron

Med blicken fäst på Jesus - kap.12

2009-01-25T20:25:00.000+02:00

Utan helgelse kan ingen se Herren. Men helgelsen är inte en färdig produkt. Helgelse är en process där vi är villiga att låta oss omformas efter Guds vilja. Så länge vi är öppna och är villiga att låta Gud omforma oss, lever vi i helgelseprocessen, även om vi själva ibland tycker att det går långsamt.

Hebreerbrevet 12 - Med blicken fäst på Jesus

A - Översikt över Hebreerbrevet 12
v.1-3 En sky av vittnen:
Blicken fäst på Jesus
v.4-13 Herrens tuktan. Hur lidande kan föra till det som är gott

v.14-17 Sträva efgter helgelse. Utan helgelse får ingen se Herren.
v.18-24 Siani och Sion. Det gamla förbundet och det nya.
v.25-29 Vid tidens slut

B - Kommentar Hebr.12
En bitter rot
Kapitlet börjar med en uppmaning att befria oss från allt som tynger. Synden ansätter oss då den en gång fått fäste i oss. (v.1). Synden blir som en bitter rot som växer i oss och som skadar både oss själva och andra som blir berörda (v.15). Det kan börja med en liten obetydlig rot av bitterhet, självömlan, fördömelse eller någon annan slags rot.

Om man inte lägger ifrån sig den tanken, utan ger den föda och låter den växa, kommer den snart att bära frukt och färga av sig på vår personlighet. Till slut kan den bli ett dominerande drag i vår personlighet. Vi blir en bitter människa som gör livet surt för oss själva och andra. Det finns människor som är bittra för att någon sa någet negativt för 25 år sedan.

Med blicken fäst på Jesus
Därför är det viktigt att lägga bort allt som tynger och fästa vår uppmärksamhet på Jesus i stället för att fastna i negativa tankar om våra fel och nederlag. Vi måste lyfta vår blick och fästa den på Honom (v.2), och tänka på Honom (v.3).

Sträva efter helgelse
Utan helgelse kan ingen se Herren. Men helgelsen är inte en färdig produkt. Helgelse är en process där vi är villiga att låta oss omformas efter Guds vilja. Så länge vi är öppna och är villiga att låta Gud omforma oss, lever vi i helgelseprocessen, även om vi själva ibland tycker att det går långsamt.

Den sista tiden
En levande tanke genom hela Nya Testamentet är att denna tidsålder ska ta slut. En dag ska Jesus komma tillbaka. En dag ska den här världen ha sitt slut och en ny himmerl och en ny jord skapas. Denna tanke finns också levande i Hebreerbrevet. Låt oss uppmuntra varandra då vi ser att dagen närmar sig (Hebr 10:25). Jesus kommer tillbaka och han ska inte dröja (Hebr 10:37). Den här världen som kan skakas kommer att bytas ut mot en värld som inte kan skakas och som kommer att bestå till evig tid (Hebr 12:27-28).

C -Uppgifter för självstudium eller samtal
v.1-3
1/ Vers ett säger att vi ska lägga bort allt som tynger. Hur gör man det rent praktiskt?
2/ Vad är det för saker som ofta tynger oss?

3/ Vad betyder det att ha blicken fäst vid Jesus?
Hur gör man det?

v.4-13
4/ Vad är målet för Guds fostran?
5/ Gå igenom verserna 4-13 och skriv en lista på alla positiva konsekvenser av Guds fostran.

6/ Kommer allt lidande vi möter från Guds?
7/ Kan vi orsaka oss själva lidande genom att inte följa Herren helhjärtat?

v.14-17
8/ Hur kan man definiera helgelse?
9/ Hur gör man för att sträva efter helgelse?

v.14-17
10/ Vad är det för grundläggande skillnad mellan Sinari och Sion?
11/ Är det möjligt för oss att leva på "Sinai" även om vi lever i "Sions" tidsålder?

v.25-29
12/ Vad händer med em som avvisar Guds tal?
13/ Samtala om perpektivet "tidens slut" i dessa verser. Jämför med Upp 21:1-8.

Vers för meditation och eftertanke
"Vi får ett rike som inte kan skakas. Låt oss därför vara tacksamma och tjäna Gud så som han vill" vers 28

________________________________________________
Detta var det trettonde avsnittet i serien om hebreerbrevet. De tidigare avsnitten finner du här>>

peppebaron